ffridanilsson

Att säga saker betyder.
Alla ord som sägs betyder någonting, även om man inte vet om det är sanning alla gånger. Några få ord kan göra din dag, och att veta att en person har så pass stor makt, gör dig blind gentemot allt annat. Våga säga saker som gör en annan människa lycklig.
Att göra saker bevisar.
Det är inte alla gånger man kan bevisa saker med hjälp av bara ord. Ibland måste man gå steget längre. Finns det någonting emellan er, då är det ingen tvekan om att man ska ta sig tid o göra saker, bevisa. Allt är inte perfket, sätt igång och börja jobba på det.
Att mena saker är ärligt.
Det finns ingen som är ensam om att tycka att tillit är det viktigaste i ett förhållande. För så enkelt är det. Ibland kan ord få en helt annan mening, om dom verkligen sägs på ett ärligt sätt, trovärdigt sätt. Säg ingenting du inte menar! Och kanske den mest viktigaste; låt våra ord stanna mellan oss, och sprid inte ut dom till andra, bara därför att det kan tyckas vara fint. Saker du säger till mig, säg dom bara till mig, och inte alla andra tjejer.
Att vilja saker är en önskan.
Alla har vi en dröm. Någonting som gång på gång dyker upp. En stark vilja som alltid finns där, trots att man innerst inne egentligen vet att det bara en en fånig önskan. Men! Sluta aldrig. Fortsätt att ha kvar det ända som bara är ditt, som ingen kan ta ifrån dig.
Att inte göra saker är förnuft.
Ibland kan man låta sig inledas i frestelse. Ämnet som vi alla rent ut sagt hatar, och som vi alla vet är fel, onödigt och äckligt. Älskar man någon högt över allt annat på denna jord och vet med sig att man funnit den rätta, så ska detta inte vara något problem alls!
Att tro saker är dumt.
Tro inte det bästa om alla människor jämt och ständigt. Låt dom inte få din tillit på en gång. Har du blivit sårad många gånger kan det lätt bli så att du nästan letar efter fel. Du letar efter saker att tro, och som du sedan får för dig är sanning. Förstör inte för dig själv!
Att be om saker är för mycket begärt.
Vi är alla olika, precis som det ska vara. Man ska absolut inte be sin partner om att ändra på vem han/hon är. Klart man kan be om saker, men ändra inte på personen som du blev förälskad i. Om du tänker efter, så vet du precis varför du blev kär i just honom.
Att gilla saker är oundvikligt.
Man kan inte styra över sina känslor, hur mycket man än skulle vilja ibland. Man har helt enkelt känslor, dom finns där, och dom måste ut. Neka det aldrig, då kommer du stampa på samma ställe i en evighet. Du ska inte be om ursäkt för hur du känner, det är du.
Att tänka saker förblir en tanke.
Alla gånger som man fastnar i ett tänk. En tanke som man skulle önska var sann. Tanken spinner vidare, och tillslut har det gått alldeles för långt och man inser att det är bäst om man håller det för sig själv. Man måste tänka, försöka klura ut saker på egen hand.
Att orka saker handlar om styrka.
Man utsätts för saker som man klarar av. En stark människa får genomlida mycket, men, icke att förglömma! ..som bara kommer göra personen starkare. Misstag är till för att begås, att lära sig av dom. Var inte konstant rädd för att såras eller misslyckas.

Inatt drömde jag lite av en hemsk dröm. När man verkligen inser att man har begått ett stort misstag. Jag och Måns (vi kallar honom för det) blev tillsammans, vi ville ha barn på en gång. Vips så hade vi två stycken, Edwin och Pewe. Varje morgon släppte jag av dom på dagis, och varje eftermiddag hämtade jag och Måns upp dom tillsammans. Vi hade någon med oss i baksätet, men kommer dock inte ihåg vem det var. Den ända vi ser är Edwin. Och eftersom vi inte såg Pewe så sket vi i att plocka upp Edwin också(!?) Jag blir arg och skriker, försöker få kontakt.. Vi åker alltså hem till vårat hus ute på landet utan våra barn. Utanför så var det som en loppmarknad. Jag stöter på "mamma" Anna-karin (hon har hjälpt mig genom mångt och mycket, och man blir så otroligt glad när man stöter på henne) och försöker förklara för henne att allt är ett misstag och att jag behöver hjälp att komma bort från Måns, eftersom han är en dålig man.
Och där vaknar jag.
Man kan ju somsagt bara hoppas att det var en dröm.


just a dream.. a stupid,silly dream.


Till helgen beger jag mig mot min hemstad Sundsvall:) Anländer kring 19 på fredagskvällen, så får se om det händer nått spännande redan då!

Nu: en dusch (wish you were here). Sen: matlagning o kanske lite städ.


Puss o örsnibbsgos!
:$

Haha, ja.. det är mig man ringer o väcker om man vill fyllesnacka!
Slår väll på en film nu..

Nu är jag hemkommen efter en liten tripp. Det var både trevligt och skönt må jag säga. Dagen började med att jag var väldigt trött/slö. Men efter lite taggande från Ystad så började jag komma upp på fötter igen. Jag tog min lilla Meg, rullade ner till stationen, lämnade henne där och tog pendeln till Häggvik. God mat och otroligt gott sällskap, that's what saturday is all about! Väldigt många skratt blev det.
Väl hemma står kanske den största, och då menar jag största varelse jag sett.. (okej, men trodde ett tag att det var självaste skvadern iallafall) Men det visade sig bara vara en helt vanlig hare, dock mycket större än jag hade hoppats på, men som tur var så var den inte speciellt arg av sig. Jag skyndade att försöka slänga upp kameran, men den hann skutta iväg innan den var på plats.
Men nu är jag iallfall hemma, oskadd.
Ringde ett samtal, bara för att få höra en speciell röst, nu ska jag byta om till lite mer hemmavänliga kläder, knövla upp godispåsen och se om jag fått hem lite filmer, eller om det dykt upp nått annat nytt spännande på voddler.


Du gör mig glad, fortsätt med det! :)

Min och Maddes plan igår var att panta. Men teknikerna måste ha gömt undan alla påsar! Vi sa till varandra, att om påsarna stod kvar efter att dom åkt, så kunde vi lika gärna panta dom! Men dumt. 4 hela sopsäckar. Det hade blivit en liten slant trots allt.
Haha, men istället fick vi skramla ihop det dom hade missat!
Kvällen igår spenderade jag med att dricka vin och minnas.
..och det kändes faktiskt rätt skönt. speciellt eftersom det handlade om oss.

rummet är stökigt,
frida är lat,
och det är lördag.

Jag hade tänkt kolla klart på Wallander,
sen förhoppningsvis kila ner o träna lite grann.
Idag/Ikväll.. Får se vad som händer,
har ju fått en inbjudan till Ingela. Frågan är dock,
kommer jag hitta dit? Haha. Det löser sig.

Jag tänker på dig lite mer nu..

Nu var det kanske ett tag sen jag skrev om vad som händer i mitt liv. Hm, i förrgår var jag så otroligt trött.. Halvsov efter skolan och vaknade vid 6-tiden. Knackade på hos Madde o Ylva. Madde sa att hon kollade på film, dock vet jag att hon spelade kungen (addicted). Ylva stod o köket och lagade mat medan jag stod bredvid och dregglade. Jag var helt enkelt för trött för att laga mat, men säger ingenting. In i köket kommer en tekniker kille (som senare skulle visa sig vara Jonathan Lejonhjärta) och frågar: "Vill du ha mat?" ..och självklart svarade jag ja. En fråga kommen från himlen, eller något liknande. Medan jag väntar på maten, som jag förövrigt tror att alla tekniker-killar lagade tillsammans så tar jag alltså en öl (!?) Varför då kan man fråga sig. Ja, det gör jag än idag. I väntan går jag in till Madde igen och säger nått i stil med: "Vad tråkig du är, kom igen nu!" Och det var ungefär där kvällen började. Jag blev bjuden på broccoli, morötter, ris och vildsvin. Ja! Vildsvin. Och det var gott!
Medan vi sitter vid bordet är det någon som säger:
"Det ända tjejer tänker på är rosa fluff, sex och ponny:sar."
Jag tordes inte vända mig om utan nickar (förvånande) och fortsätter äta. Sen dess tror alla att det är det jag tänker på.
När alla börjar närma sig sista tuggan frågas det: "Vem ska diska idag?" Killarna kontrar med argument till varför dom inte ska göra det, medan jag säger: "Det kan jag göra." *Knäpptyst en lång stund. Någon säger: "Ja, är det nu vi ska säga nått i stil med: nej, men det ska du inte behöva göra?"
Iallafall, jag diskade eftersom jag trots allt blev bjuden på mat.
Senare blev det öl-spel, tills mina öl tog slut, efter det vin-spel. Jag var sämst, men dock drack jag nog inte mest. Reglerna flög hejvilt och ändrades när någon kände för det.
Pubafton. Ja, puben var öppen, och jag tänkte att jag skulle gå ner och kika eftersom jag inte varit där tidigare. Det blev längre än en kik. Jag blev bjuden på några öl, vi pratade om utbildningen, mitt riktiga namn, arga blickar och hemska händer. Det var fullsmockat där. Jag tror alla poliser var samlade.
Jag snippade åt mig en lektion dagen därpå eftersom jag inte riktigt förstår allt vi går igenom. Nu har jag fått lite mer inblick i allt, och hoppas på fortsatt bra studier.
Jonathan Lejonhjärta och Johan Jävelskap. Bra lärare!
När puben stängde gick vi upp på Rasmus rum. Kollade på lite småroliga klipp, Lejonhjärta trodde jag spelade dum när jag inte förstod vad han menade, han tar med mig ut ur rummet för att förklara, och jag förstår alltså fortfarande ingenting när jag sitter här idag. Klockan blev senare, och jag kände att jag åtminstone ville ha lite sömn innan skolan dagen därpå.
På morgonen hade jag ställt väckaren på 7. Snoozade till 7.50, skickar sms till Madde där det står att jag ska sova en timme till. Hon: "Meeeeen ge dig! Kom igen nu kvinna!" Så jag kliver upp, borstar tänderna och går till skolan. Ögonen hängde inte riktigt med, men dagen var över tillslut.

Idag har dagen var lång. Sista timme satt jag och målade bilder, mms:ade till några i klassen, oj vad roligt jag hade! Tror jag bara behöver säga: Uggla.. Nog om detta.

Till middag blir det lax, pasta och grönsaker.
Måste plugga lite lätt, kolla på serier, JUSTJA!
Jag skulle ju balsamera håret, så var det.

Jag har haft väldigt fullt upp på sista tiden, och har haft otroligt mycket att tänka på, hoppas att jag blir mig själv igen snart. Vet att det är flera som hört av sig utan att jag svarat, ber om ursäkt för det. Men ibland orkar man helt enkelt inte med.
Det kanske kommer tillbaks snart.


Jag tänker på dig! :)
Puss!

Dagen har varit bra frånsett att vi typ haft en och samma lektion hela dagen. Men nu är det slut, och jag ska bara ta det lugnt en stund hade jag tänkt:) Ringa lite samtal och så..

Imorgon kommer dagen förmodligen se ganska likadan ut som den här dagen. Men man tar sig nog igenom den ändå trots allt. Många som somnar i klassrummet;) haha!

Tänkte även skaffa mig certifikat inom heta arbeten. Det går åt en liten slant till boken, men ack så bra det kan vara att ha ett certifikat:) Awesome, som man skulle sagt på engelska.

Återkommer kanske senare! :)

Jag är helt tom. Vet inte vad jag ska säga längre. Jag gjorde det du ville att jag skulle göra, berätta sanningen. Egentligen finns det inge mer jag kan göra. Jag har inga skyldigheter att göra någonting, det är inte jag som ska bevisa att det har hänt. Utan om han fortfarande är säker på att det är jag som hittat på allting, då är det han som ska försöka sig på att bevisa att det aldrig har hänt. Jag har gjort det som kändes bäst för stunden, sen är det upp till var och en att tro vad man själv vill. Jag står fast vid mitt ord, men orkar inte "slåss" om vem som har rätt och fel. För jag vinner ingenting på det? Jag har redan vunnit eftersom jag varit ärlig, mer kan jag inte göra.
Jag var inte i erat förhållande.. Dom ända som kan lösa saker och ting är ni, och jag föreslår att alla inblandade bör berätta sanningen till en början. Hela sanningen.
Jag förstår inte hur det kan vara så svårt att stå för någonting som man faktiskt gjort,
av egen ren vilja.

Jag önskar er lycka till, och hoppas ni kommer fram till vad sanningen är.
Jag finns, jag är här, jag har sanningen.
Nu gäller det bara att ni accepterar det och börjar prata om det.

Jag vill inte bli ovän med någon. Jag orkar inte bråka. Ett bråk som inte innefattar mig. Jag är fortfarande den personen som inte gjort något fel, och så kommer det förbli.
Jag är ledsen att det skulle bli på dethär viset, men somsagt.. Alla har sin egen vilja. Nykter (du) eller onykter (jag)..
Jag är hemskt ledsen men jag har inte lust att lägga ner all min energi på det här längre, som egentligen inte ens handlar om mig? Jag måste fokusera på annat, och jag måste då vänligt men bestämt säga att det här är någonting som bara ni två kan lösa. Utan mig.

Jag vet att jag kanske gör en person besviken, medan jag gör någon annan glad genom att hissa flaggan. Men jag har ett eget liv att leva, ett eget liv att sköta och tänka på.
Mitt liv fortsätter, men jag finns här om någon vill prata. Men jag tänker inte vara en pjäs i erat spel, det orkar jag inte, tyvärr. Jag kan inte lösa det här problemet.

- - -

Just nu önskar jag att jag kunnat vara hemma i sundsvall,
det ska bli trevligt att få träffa dig igen! :)
Puss, tänker på dig prupp!

Sanning.

För vissa människor verkar inte sanningen vara det bästa alternativet.
I det här läget kan det tyckas vara en bra sak att vara ärlig. Självklart finns det dom som tycker mindre om det. Jag är hemskt ledsen för allting, men jag kan inte ljuga, inte när det handlar om nånting som jag verkligen vet om hur det känns. Att veta hur man gå av och an, utan att få veta någonting, att bara få höra: nej, men det är ingenting, du behöver inte oroa dig. Att verkligen tro det bästa om en person, att tro på alla ord som sägs. Misstankarna kryper tätt inpå och man börjar fundera på om man verkligen har alla hästar hemma. Det värsta av allt är väll kanske att man egentligen aldrig får ett ärlig svar. Så känner jag iallafall. Men efter ett tag ger man upp, man orkar inte försöka längre. Man försöker gå vidare på egen hand helt enkelt.
Jag vet med mig själv nu att jag egentligen inte gjort något fel. Nu såhär i efterhand kan man konstatera att jag nog gjorde det ända rätta. Förr eller senare skulle dethär ha hänt, tro det eller ej.

Ett samtal ikväll som gjorde mig både ledsen och glad. Ledsen för att man tror det bästa om människor, och fortsätter att misslyckas med sin person-läsning. Glad därför att det fortfarande finns människor som är värd att lyssna på. Människor med tankar och känslor som är bortom allt.
Glad över att det finns dom som vet vem det är man ska vara arg på i dessa lägen.
Förvånad på båda punkterna? Ja.

För dom som har varit med om att sin partner varit otrogen kan detta faktiskt vara väldigt svårt.. till en början. Men har det hänt, mer än en gång, så börjar man sakta men säkert inse vem det är fel på. Vem det är man ska vara arg på.
Och tro mig, det underlättar.

Om man påbörjar ett liv tillsammans, byggt av kärlek, tillit och ärlighet. Man vill gärna tro att allt är på riktigt.
Att livet som påbörjas faktiskt är uppbyggt av dom saker som man värderar högst.
Vissa gånger kan det kännas som om man lever i en dröm, allt är för bra för att vara sant. Men det är oftast aldrig så. Utan det finns alltid någonting som man "förvånas" över.

Jag är hemskt ledsen för allt, och jag hoppas att allt kan gå tillväga på rätt sätt. I dessa lägen kan man inte göra annat än att rannsaka sig själv, att fundera på hur man själv skulle velat ha det. Och när man är färdig med det, agera. Jag vet iallafall att jag gjorde som jag önskat att någon annan hade gjort för min skull. Och det gjorde mig helt enkelt för ärlig, inte bara mot dig, utan också mot mig själv.
Det finns ingen anledningen att fortsätta ljuga, eller att fortsätta överhuvudtaget. Att saker och ting upptäcks i tid, ska man förmodligen vara glad för. Och det är klart, misstag är till för att begås, men hur många är det meningen att man ska göra? Ibland behöver man faktiskt lite hjälp på traven, även om det handlar om en främmande människa.
Vi är trots allt ganska lika.

Jag kände bara att jag var tvungen att skriva av mig en liten skvätt. Jag var dyng-trött kring 21-22, men som ni märker var det någonting som höll mig vaken lite längre. Jag är dock inte trött än, och kommer nog ligga att grubbla en liten stund till. Men.. Jag är ärlig mot mig själv. Och det är väll precis så, som man brukar säga; ärlighet varar längst.


Godnatt, och sov så gott!

En sak är säker, och det är att jag kommer ha träningsvärk imorgon. Men det ska det nog vara värt i slutändan. Tur att jag och Madde har mål iallafall;)

Dagen på skolan var annorlunda. Till att börja med var vi knappt halvklass när lektionen började. Dom flesta hade svårt att ta sig dit.
Insnöad, försening av buss/tåg, eller varför inte översvämning?
Jag slutade strax innan klockan 17, hinner knappt in på rummet så knackas det på dörren. Vi skulle iväg o träna! Jobbigt var det, men otroligt skönt.
Man får lixom annat att tänka på.
..sen var det lite tjaffs hit o dit, frida brusade upp, men allt löste sig bra.
Nu har jag precis ätit, det var full fart i köket vill jag lova. Kanske ska ta mig en öl jag med. Man somnar gott om inte annat.
En snus vore på sin plats nu,
bläddra igenom lite papper..
och förhoppningsvis somnar jag tidigt ikväll.

Fruktansvärt vad kallt det varit idag. På sista lektionen satt jag Ingela och Janne med ett element under bordet. Och oj, vad skönt det blev;) önskar jag hade ork i kroppen att släpa mig ner o basta, för det hade varit helt underbart just nu.
Men det är en dag imorgon också!



Visst blir man såhär glad i hela kroppen.. :)
Puss prupp.

Känslor och tankar är två saker som kan vara väldigt svårt att komma överrens med.

Sen jag kom hit har det funnits en person i mitt huvud. Till vilken nytta? Ja, det vettegudarna. Men jag har tänkt. Egentligen mest på vad vi hade, hur vi hade det, och vart vi skulle kunnat ha kommit. Framtiden såg ljus ut enligt mig, och jag skulle kunnat gå på vatten, så lätt var jag, äkta lycka. Pure love, nothing else.



När man mår dåligt och behöver en vän, eller när man helt enkelt är glad och vill dela sin lycka tillsammans med någon annan. Man vet med sig att man bara behöver ta upp mobilen i handen o leta reda på ditt namn. Namnet som får mitt hjärta att göra volter.
Ett namn som får mig att lyssna, som om det vore mitt eget.
Ett namn som föralltid kommer vara en del av mig.
Att veta med sig att den man är tillsammans med inte bara är en partner, utan också en bästa vän. Känslan av att veta att man tillsammans gått igenom såpass mycket, innan våra hjärtan på riktigt vågade inse vad som var rätt och fel.
Vi skulle inte bara vara vänner.
Och även om jag visste redan från början, att dethär handlade om kärlek vid första ögonkastet, så visste jag även att det inte var rätt tidpunkt. Vi var på helt olika platser i livet, och man fick låta sig intala att vår tid kommer.
Och mycket riktigt så gjorde den det. Jag var fast.
Det var kärlek, på riktigt!

Att veta med sig själv att ett tack inte räcker alla gånger. Att ett tack dom flesta gångerna egentligen inte behöver bli sagt. Bara därför att det är en sån självklar sak.
Att nästa dag dyker upp.
Man är tacksam över att man kan få allt, i ett och samma paket.
En själsfrände kort o gott.
Du bryr dig inte om hur jag klär mig, hur mitt hår ser ut, om jag sminkar mig eller inte, mina gnisslingar om natten.. för du vet vem jag är, på riktigt!

och det spelar ingen roll hur jag egentligen mår när jag är tillsammans med dig, för allt, verkligen allt är underbart. Alla gånger du fått mig att känna mig så bra, även fast jag inte är det alla gånger. Så vill jag även få dig att känna också. Personerna som vi är när vi är tillsammans, det är så jag vill vara, föralltid. Och att ha den där oslagbara känslan av att ingenting kan stoppa oss. Jag älskar dig, och det kommer jag förmodligen alltid att göra, och att kunna säga det här, med handen på hjärtat.
Jag har insett.. you're the one for me. på riktigt!

Man ska aldrig skämmas över sina känslor. Dom finns där, och dom måste ut.

Man inser inte hur bra man har det innan det är försent.
Man inser inte att man hade det ända man någonsin velat ha.
Men vad är då "försent"?
Försent är det läget innan "bortkastad tid" som är innan "värdighet".. Iallafall, finns nog en massa andra hållplatser när det gäller kärlek.
Och dom flesta går nog lite längre än till försent.
Men det är väll så när det handlar om äkta kärlek. Man hoppas. Och tror. Ännu mer vilja. Man vill ju trots allt ha tillbaka allt det där.
Allt som var perfekt. Allt som var kärlek, just för dig.

..mellan oss spelar det ingen roll!

En dröm kan bli sann, kan bli verklig. Det blir den idag.

Haha, ja.. Vart ska jag börja?
Dagen har varit så otroligt lång. Det började med att jag var tvungen att springa ur klassrummet mitt i en föreläsning för att mobilen ringde. Ett nummer jag inte kände igen. Vanligtvis brukar jag inte svara då, men det är ganska mycket som hände just nu, så jag trodde att det var något viktigt.
Det var alltså Mixmegapol.
Jag hade blivit anmälen till en "lek".
Dom skulle återkomma klockan 2, så jag tackade och la på. Gick in i klassrummet och var väldigt förvirrad. Fortsatte räkna ut densiteten i luft och rök för att sedan springa hem o laga till lite lunch. Det ända som fanns i mitt huvud var mixmegapol.
Efter lunch var det praktik. Vi kollade funktion och konstruktion på värmesystem. Vädligt roligt, dock hade jag svårt att koncentrera mig. Niklas säger till lärare Tommy: Frida måste prata i telefon klockan 2!
Också börjar alla diskutera detta. Dom undrar om det var någon från klassen (!?), sen börjar Tommy, min lärare alltså att säga: Ja, vänta här, jag måste till kontoret klockan 2!
Haha, tur man hamnat bland folk med humor iallafall.
Sant och rätt, klockan 2 ringde min mobil och jag fick tillåtelse att vika av några minuter.

Klockan närmade sig 16, och vi samlades allesammans i köket för att tillsammans lyssna på "chans till romans".

Jag kan inte sluta skratta!
Och jag kommer aldrig tröttna på detdär klippet!
Jag döööör..
Och sättet dom klippt till allt? HAHA!
Man svara på något helt annat än det hon frågar..
..jag svara int: ja, hej! i telefon.. :P
Man vart ju kopplad överallt till olika personer!

Herregud vad jag skrattar! ..och hon med! haha

Nä, nu måste jag sluta skriva.. finns inte så mycket mer att säga än att min dag har varit lång, men dock otroligt bra. Har inte skrattat såhär mycket på länge! Tusentack för det! :D


Alla hennes kommentarer!! haha

"det kanske kan vara en bra början på dejten, vad vet jag !?"
TYSTNAD.................

"får jag fråga hur ser du ut?"
"jag ser ut som en riktig karl!"
"OJDÅ! då får vi ju alla kvinnor lite olika bilder.."

"KÄNNER HON DITT EX? ..det är jätteroligt!"

"Jadu, fråga amors pilar!"

"Man har väl blivit mer o mer, vad heter det, betuttad!"


jag döööööööööööööööööööör, hahahahah

Kan man sakna någon man aldrig träffat?
..eller sakna någonting som man aldrig haft?

- - -

Mardrömmar. Jag har drömt nästan samma dröm två gånger. Och det handlar om en o samma person. Vi kan kalla henne för "Greta". Den första drömmen utspelar sig på hemmaplan i Kovland. Vid lekparken närmast vid garagen. Jag springer omkring naken tillsammans med "Hans". Efter en stund sitter jag i min bil ute vid 86an. Greta kliver in i bilen, kollar argt på mig och kletar glitter i hela min bil. Jo, glitter. Nu kanske det inte låter så hemskt, men i drömmen var det det. Det var alldeles som att man inte kunde göra någonting som var värre än att kleta min bil invändigt med glitter. Slut.
I nästa dröm är Hans och Greta med igen. Vi tre. Drömmen utspelar sig likaså här på hemmaplan i Kovland. På exakt samma ställe vid lekparken och garagen. Den här gången springer vi omkring och skjuter på varandra. Jag råkar skjuta någon, inte med vilje.. Jag har ingen aning om vem det var dock, beklagar, ledsen för det. Efter ett tag springer jag. Jag springer ut till vägen och lägger mig i mammas bil. Jag ligger så still som man bara kan, och jag hör hur Greta kommer. Hon hittar mig och skjuter.
Jag blev träffad.
Också säger hon nått i stil med:
"Du får inte dö än, du ska bli våldtagen i 5 timmar först!" Slut.

Va?
Ja, men som alla vet så kan vad som helst hända i drömmar.
Det är faktiskt ganska intressant det här med drömmar. Hur man ska tolka allt osv.
Mamma, som förövrigt tycker om sånt här som ingen egentligen kan förklara, säger att alla man drömmer om, är folk man anser sig vara lik, eller folk man ser upp till eller tycker om.

När jag känner att jag får tid ska jag skriva om drömmar,
kanske lite hur man ska tolka dom och så:)

Har precis duschat, det skönaste som finns! ..och jag svimmade inte!
Var ett tag sen jag gjorde det sist, eftersom jag lärt mig att känna av när det är på G, så jag hinner springa därifrån eller vrida om så vattnet blir kallt.

Nu ska jag klä på mig lite myskläder o kolla på tv:)
Puss!

Dagen har varit fullspäckad.
Klev upp i bra tid, började att packa med mig det mesta som jag ska ta med mig till mitt lilla krypin. Efter det hjälpe jag och Niklas att handla. Ringde till Micke och bokade in en fika på stan. Blev bjuden på kaffe och massa prat. Efter det åkte jag till bosvedjan med ett smörpaket. Brände lite skivor och sen upp mot indal. Nu sitter jag här med en mätt mage, efter inbakad fläskfilé, halloumi, klyftpotatis och ett glas rött vin! Mums på magen!

Kvällen blir lugnt eftersom jag ska upp tidigt och har en lång resa framför mig. Det mesta är nerpackat och humöret är tipptopp!

Jag måste iallafall säga att när jag klev av bussen i sundsvall igår så kändes det otroligt skönt! Nästan ingen på stan, tyst och i princip helt dött. Jag har nog aldrig varit så glad någon gång. Nix kom och hämtade mig, vi for på donken och åt, vilket fick mig att inse ännumer att sundsvall kommer alltid att vara platsen jag kommer till när jag vill känna mig hemma och få tillbaks känslan av att jag vet vem jag är. Väl inne på Mcdonald's var det inte speciellt många som var där, men 2 stycken välkomnade mig varmt. 2 gubbar som satt och sov. Återigen, hemma!

Ja, när LIA-perioden närmar sig så är jag fortfarande osäker, men det verkar som om jag kommer ha en inneboende från stockholm med mig.
Hans plan gick i spillo och självklart försöker man ställa upp!;)

Återkommer kanske senare med nått inlägg,
det här var ju somsagt bara min dag, inga tankar.
Puss!

happiness!

 

 

- - -

återkommer lite senare!

Att vilseleda en annan människa, utan att ens veta varför? eller till vilken nytta?

Att släppa någon in på sitt eget liv kan vara svårt för vissa. Jag vet iallafall att det är det för mig, allra helst idag. Jag har alltid haft svårt att lita på folk. Det kanske har att göra med att jag många gånger blivit lurad, förd bakom ljuset. Jag måste sluta tro det bästa om människor. För det finns inte många som är äkta. Det är klart, att alla gånger kanske inte var meningen. Men har man insett att man gjort ett misstag, vill man helst inte göra om det igen. Det finns nog ingen som riktigt vet allt om mig. Varför? För att jag tror att det är så jag vill ha det. Om man tänker efter så är det lika bra.
Att inte öppna upp sitt hjärta - slippa bli sårad.
När man gett allt lång tid, bara därför att man ville vara säker på att det var på riktigt. Och med tanke på att jag allra från början inte ville någonting mer. Bara därför att jag inte orkade med mer tråkigheter. Efter en lång tid kände jag att det började bli på riktigt. Det var på tiden!
Men ack så fel jag hade. Visst är det jobbigt, när man verkligen, verkligen litar på någon, och får det bevisat för sig gång på gång, att det bara var slöseri med tid.
Tid av ditt liv, som du levde lyckligt innan detta.

- - -


- - -

Man vill kunna få tillbaka sitt liv, och gå tillbaka till såsom allt var tidigare.. om inte det? Åtminstone få en möjlighet att börja om från ruta ett.
Att kunna stå upp rakt på två ben, se ut över folkmassan o mötas av sin elit.

Jag är knappast den ända som bär på ett sår från en "kärleksaffär"..

- - -

all my life i praid for someone like you,
and i thank God that i finally found you!

Det är väll kanske så man ska resonera och tänka också..
Bland det bästa och värsta som hänt mig.
Toppen och botten i mitt liv. Jag har nyligen skrivit mycket om lycka. Att det är så jag vill ha det. Men det är faktiskt ingen idé att spinna vidare på det. Lyckan kommer till mig:) och även om jag har skrivit på ett sånt sätt i tidigare inlägg som får er att tro att det där bara är sån kärlek som finns i Disney-filmer, så är det fel. Och man förstår ganska snabbt hur illa behandlad man har blivit. Och ibland önskar man att man kunde skrika ut till hela världen hur dåligt man mått, och försöka få alla och inse att ingen, absolut ingen är värd den olycka som han orsakat mig. Och det värsta av allt är.. vet ni vad det är? Det är att han inte ens inser det själv.
Innan man kan ändra på sig måste man komma till insikt själv. Och på nått vis känns det som att du om någon borde ha gjort det för länge sen, men somsagt, vi är alla olika.. Hur konstigt det än må vara i vissa lägen.
Kärlek handlar om vänskap, trygghet, att vara öppen och framförallt ärlig. Men när det spricker där på den ärliga biten gång på gång på gång, det är då man inser att man inte kommer komma längre än så. Och på något litet vis mår man dåligt för hans skull.. bara därför att dom flesta vet vad kärlek är för dom. Ingen vill ha någon karl som ljuger, om onödiga och viktiga saker. Så enkelt är det bara! Och om man då tänker efter så blir det ganska svårt.
Att inte kunna prata om saker som dyker upp, diskutera. Att kunna ta itu med allt så fort det dyker upp. Nej, inte det heller.. Också en sak som jag värderar högt. Men på den fronten är vi alla olika dock.

Man väntar på att allt ska förändras, fastänn att man innerst inne vet med sig att det aldrig kommer hända. Om man ljuger, hittar på en historia, tyder det på en sak. Det är sanning för dom. Har man gjort det under en längre tid, alltså ljugit i flera år, anser jag, att det alltid kommer vara så. Det har blivit naturligt och en del av deras liv. Återigen, tycka synd om.
Vissa människor här i världen har det inte lätt, och tråkigt är väll det. Man vill vara en del av dom som hjälper till, finnas där just för dom. Också finns det dom som sätter sig i skiten själv. Och som förtjänar att sitta där alldeles själv. Nu kan det kanske tyckas att jag är hård o kall, men om ni tänker efter så förstår ni precis vad det handlar om, och att ni resonerar på exakt samma sätt.

Det kommer fler inlägg om detta, jag lovar:)
Men man kommer inte på allt på en o samma gång, konstigt nog.
Ska sammanfatta allt framöver.
Kan man förhindra att denna lycka/olycka händer igen,
vore jag både stolt o glad om jag kunde bidra med mitt.

- - -

Har ni någonsin saknat nån, också skickat iväg ett sms, bara för att skriva det, för att man vill att personen ifråga ska veta det? Att man tänker på honom och sådär:) Gjorde det för någon dag sen, och efteråt kändes det otroligt mycket bättre. Det ända jag ville var att han skulle veta lixom, och det gör han definitivt nu!

- - -

En fråga.. varför ens försöka?
Både du och jag vet redan vad det är vi vill?

- - -

Eftersom det är så otroligt många som tydligen läser denna blogg, ska jag göra mig själv den äran att försöka klura ut hur man skaffar sånt här lösenordsskydd:) Så nästa gång kanske ni inte kommer in, antingen försöker ni då klura ut vad lösenordet är, eller så frågar ni snällt, så kanske, bara kanske, ni får det av mig personligen:)

Men innan detta nu sker, ska jag försöka komma på en ledtråd till lösenordet relaterat till mig såklart. Så känner ni mig väl, kirrar ni biffen ganska lätt:)

Men somsagt, måste komma på hur man gör först.
Puss så länge!

JO! Operationen gick bra, och tur är väll det:) hihi.

När man märker att vissa går vidare medan man själv står kvar, det är då man inser. Meningen med att leva kvar i det förflutna är kanske för att man trivdes, man kände sig trygg och lycklig. Men det behöver inte betyda att alla känner så, det kanske bara är du (!?). Men även om det skulle vara så, så tror jag inte att det spelar någon roll. Jag menar, man lever sitt eget liv på det sättet man känner passar, och det är svårare än man tror att styra sina tankar och känslor. Det är väll kanske det jag har råkat ut för. Jag kliver upp på morgonen, äter frukost, fixar till mig, går till skolan, går hem från skolan, pluggar, kollar på tv, somnar. Och däremellan så tänker jag självklart på dig. Nej.. självklart är det faktiskt inte. Det kanske ska stå 'konstigt nog', och sen kanske jag inte tänker på dig, utan på oss. Som det känns just nu så mår jag bra av det, jag vill tänka på oss. Att bara tänka tillbaka på hur bra livet kan vara. Och även om det sades saker innan jag åkte, så vet jag inte riktigt om du var uppriktig mot mig.
Jag vet iallafall att allt jag sa, allt jag kände, var mer än på riktigt.

Verkligheten kommer ikapp oss, och vi är inte längre dom vi brukade vara. Det kanske inte var meningen att vi två skulle dela livet med varandra. Iallafall inte på det sättet.
Även om det var så att båda ville, (jag vet iallafall att jag inte ville något hellre) så var det kanske inte tillräckligt. Min kärlek till dig var oändlig, och jag hade uppriktigt sagt kunnat göra vadsomhelst för din skull. Ibland räcker det helt enkelt inte med kärlek.
När man har insett det, då kan både du och livet gå vidare, utan att må dåligt, utan att känna ånger eller ilska.
Man bara trivs. Och vet med sig själv att man åtminstone varit sig själv. För det är just precis vad jag kunde tillsammans med dig, vara mig själv, utan att göra mig till.
Bara vara mig själv, och veta, att det räckte.

Sett mycket på oth. Det kanske är så man ska göra.. att skriva ett brev varje dag till personen man är kär i. Nu kanske det låter lite konstigt.. jag kanske inte är kär fortfarande, men jag saknar precis allt som har o göra med dig. Och även om jag inte säger det rakt ut till dig, så hoppas jag du vet. Och även om jag känner som jag gör för dig, så vill jag bara att du ska finna din lycka.
Jag tror nästan jag ska ta o skriva nått iallafall, när jag kommer ihåg, o så fort tankarna kommer. Dock tänker jag som oftast på dig. Och jag förstår egentligen inte varför, men det kanske är så det är? Jag mår inte dåligt av det iallafall. Utan på nått vis är det bara en sån här skön känsla, att veta hur lycklig man var o hur otroligt underbara alla dagar tillsammans var. Det är det jag nöjer mig med just nu. Det är det jag strävar efter.. att kunna bli så lycklig igen nån dag framöver.
För jag tror att den lyckan kommer bli svår att klå.

Man förändras med tiden, inser vad som är viktigt o mindre viktigt. Man kommer på sig själv såhär i efterhand. Och det finns ju ingenting man kan göra åt. Just nu är jag för stolt för att erkänna, för stolt för att berätta allt.. för på nått vis kanske jag innerst inne vet att det vi hade, det är förbi. Jag har lixom inte tänkt så mycket på exakt det.. utan mer på allt vi gått igenom, hur gärna jag skulle vilja vara i din famn o bli kramad på detdär viset som bara du gör, trots att kramar inte var nått för dig.
Dina kramar var allt som behövdes.. för att känna sig trygg.

Och det spelar lixom ingen roll längre känns det som.
Men det känns skönt att allt hänt, så jag kan få plocka fram alla minnen och se in i framtiden på hur jag vill att det ska vara.

Jag vill ha det precis såsom vi hade det,
och jag hoppas att jag finner hälften av den lyckan jag kände då:)

Den första veckan har gått väldigt långsamt enligt mig, men vissa tycker den sprungit iväg. Hittills har vi väll inte gjort speciellt mycket i skolan, man försöker fortfarande lära känna alla o lära sig namnen. Svårt nog! Igår kväll var vi in till Stockholm. Spännande! Ja, det var det faktiskt för mig. Att memorera vägarna man gick osv. Vi tog en fika, umgicks, gick på bio och var hemma kring 1-tiden. Väl hemma var jag inte speciellt trött så slog på lite hur jag träffade din mamma. Idag sov jag till 10 ungefär. Otroligt skönt må jag säga. Klev upp, gjorde lite frukost, kikade in till Madde o Ylva för att sedan byta om o åka in mot huvudstaden igen. Idag var det shopping som gällde! Mina fötter värker. Jag tror ingen riktigt förstår hur långt vi måste gå för att komma till pendeltåget.. Iallafall, nu är jag hemma. Stannade i Sollentuna för att handla lite mat och, icke att förglömma, lördagsgodis!!
Nej, men alltsomallt så trivs jag nog här. Blev lite skrämd efter mattelektionen i fredags. Men ska få extra lektioner av Tommy;) oja. Nej, men jag menar, dynamiskt tryck, pascal, ampere, volym och mycket mycket mer som man egentligen aldrig ens hört talas om. Ännu mindre jobbat med. Men det löser sig nog.

Nästa helg ska jag ta mig en tripp hem. Träffa chefen o sen förmodligen hämta bilen. Så helgen efter det har tjejerna planerat att vi ska ut i den stora staden.
Jag vill självklart gå på Chaplins bar. Men det är bara för att vakten sa: "kom hit" till mig igår:) så vaaaaaarför inte, tänker man ju då. Nej, det blir nog massa ställen. Får se hur vi tar oss hem sen;)

Det är inte så många här, så vi ska nog mysa ner oss i soffan o slå på teven.. lär väll bli melodifestivalen misstänker jag. Men vad gör väll det:)

Internet här krånglar väldigt som ni kanske kan förstå. Men jag sitter ju inte speciellt mycket här, så det är väll skitsamma detmed:) Nu ska jag packa upp alla kläder, o sen ta en dusch! ..mitt bästa<3

Puss!
Håller tummarna för goof på måndag!

Ja, somsagt.. dag 1 är över nu. Det var lixom bara en samling där alla fick presentera sig, gick igenom lite mål med allt och gjorde nån övning. En sak är säkert, och det är att det är en salig blandning på människor, på gott o ont. Men det är bara bita ihop o inse att alla är olika.
Vi blev indelad i olika grupper, för det kommer tydligen bli ett o annat grupparbete. Det ska bli intressant o trevligt. Jag tror att det kommer bli kanon. Janne o Niklas verkar iallafall vara lätt att ha o göra med:) ..och jag skulle tydligen vara sekreterare;P

Finns inte så mycket mer att säga om dagen. Ska ut o kika kring 5, tror det skulle vara nått möte eller nått.. Har precis lagat min specialare! Pasta med skink-baconsås! Helt underbar vart den!

Nej, nu ska jag kika på lite saker på cursnet, sen är det nog tid att kila ut.

Puss!!:)

Nu ligger jag här i min säng o väntar på att traska iväg till min första skoldag;) ..det ska bli spännande, som tur är så har jag haffat tag på några som också ska dit, så jag inte virrar bort mig. Lyssnar på the baseballs som förövrigt måste vara det bästa jag hört på länge, önskar dom kunde komma hit nångång. Det ska bli otroligt spännande dethär iallafall, och allt kommer gå som smort;) Jag har med mig en kamera iaf, så får se om det blir så jag lägger ut lite bilder allteftersom:)

Sen måste jag säga ett stort grattis till min bästa vän genom tiderna! önskar jag kunde vara hemma nu o krama på dig, men det går inte, plikten kallar!

Nu har jag ont i armarna, så ska snygga till mig lite innan vi ska kila iväg:) skriver förmidligen senare om hur min första dag har varit.

Puss!!