raka motsatsen.



Det är väll kanske så man ska resonera och tänka också..
Bland det bästa och värsta som hänt mig.
Toppen och botten i mitt liv. Jag har nyligen skrivit mycket om lycka. Att det är så jag vill ha det. Men det är faktiskt ingen idé att spinna vidare på det. Lyckan kommer till mig:) och även om jag har skrivit på ett sånt sätt i tidigare inlägg som får er att tro att det där bara är sån kärlek som finns i Disney-filmer, så är det fel. Och man förstår ganska snabbt hur illa behandlad man har blivit. Och ibland önskar man att man kunde skrika ut till hela världen hur dåligt man mått, och försöka få alla och inse att ingen, absolut ingen är värd den olycka som han orsakat mig. Och det värsta av allt är.. vet ni vad det är? Det är att han inte ens inser det själv.
Innan man kan ändra på sig måste man komma till insikt själv. Och på nått vis känns det som att du om någon borde ha gjort det för länge sen, men somsagt, vi är alla olika.. Hur konstigt det än må vara i vissa lägen.
Kärlek handlar om vänskap, trygghet, att vara öppen och framförallt ärlig. Men när det spricker där på den ärliga biten gång på gång på gång, det är då man inser att man inte kommer komma längre än så. Och på något litet vis mår man dåligt för hans skull.. bara därför att dom flesta vet vad kärlek är för dom. Ingen vill ha någon karl som ljuger, om onödiga och viktiga saker. Så enkelt är det bara! Och om man då tänker efter så blir det ganska svårt.
Att inte kunna prata om saker som dyker upp, diskutera. Att kunna ta itu med allt så fort det dyker upp. Nej, inte det heller.. Också en sak som jag värderar högt. Men på den fronten är vi alla olika dock.

Man väntar på att allt ska förändras, fastänn att man innerst inne vet med sig att det aldrig kommer hända. Om man ljuger, hittar på en historia, tyder det på en sak. Det är sanning för dom. Har man gjort det under en längre tid, alltså ljugit i flera år, anser jag, att det alltid kommer vara så. Det har blivit naturligt och en del av deras liv. Återigen, tycka synd om.
Vissa människor här i världen har det inte lätt, och tråkigt är väll det. Man vill vara en del av dom som hjälper till, finnas där just för dom. Också finns det dom som sätter sig i skiten själv. Och som förtjänar att sitta där alldeles själv. Nu kan det kanske tyckas att jag är hård o kall, men om ni tänker efter så förstår ni precis vad det handlar om, och att ni resonerar på exakt samma sätt.

Det kommer fler inlägg om detta, jag lovar:)
Men man kommer inte på allt på en o samma gång, konstigt nog.
Ska sammanfatta allt framöver.
Kan man förhindra att denna lycka/olycka händer igen,
vore jag både stolt o glad om jag kunde bidra med mitt.

- - -

Har ni någonsin saknat nån, också skickat iväg ett sms, bara för att skriva det, för att man vill att personen ifråga ska veta det? Att man tänker på honom och sådär:) Gjorde det för någon dag sen, och efteråt kändes det otroligt mycket bättre. Det ända jag ville var att han skulle veta lixom, och det gör han definitivt nu!

- - -

En fråga.. varför ens försöka?
Både du och jag vet redan vad det är vi vill?

- - -

Eftersom det är så otroligt många som tydligen läser denna blogg, ska jag göra mig själv den äran att försöka klura ut hur man skaffar sånt här lösenordsskydd:) Så nästa gång kanske ni inte kommer in, antingen försöker ni då klura ut vad lösenordet är, eller så frågar ni snällt, så kanske, bara kanske, ni får det av mig personligen:)

Men innan detta nu sker, ska jag försöka komma på en ledtråd till lösenordet relaterat till mig såklart. Så känner ni mig väl, kirrar ni biffen ganska lätt:)

Men somsagt, måste komma på hur man gör först.
Puss så länge!

JO! Operationen gick bra, och tur är väll det:) hihi.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0