ffridanilsson

 

Tiden går sakta.
Jag tog på mig att arbeta idag, vilket känns lite sisådär. Blandade känslor. Måste hem och plugga sen eftersom jag ska göra två redovisningsuppgifter denna vecka och skicka in.

Även fast just den här kursen har varit otroligt krävande, både fysiskt och psykiskt, så känner jag att jag gjort ett bra val. En förnyelse.

Jag ska bli mamma. Åh, det är så fint att läsa den meningen. Eftersom det kommer bli så att jag ska vara hemma med vår lilla knodd så kan jag ju i vilket fall som helst inte jobba. Och det är skönt att ha kommit till insikt att jag inte vill jobba inom vården. Jag har gjort mitt här och känner mig helt enkelt färdig.
Jag vill jobba med karlar, så som jag gjorde på sotningen! Fruntimmer kan vara bland det jobbigaste som finns om man råkar ha den turen. Nu är det givetvis inte så att jag drar alla under en och samma kant, men jag tror att dom flesta vet vad jag menar när jag skriver så.

 

Det känns roligt att det är människor som glädjs åt min och Joels lycka. Jag har inte tagit det som en självklarhet att vi kommer kunna få barn. Men det har varit en självklarhet att jag vill ha barn.

 

 

Nu ska jag kila iväg och se om det finns nått att abeta med. Ensam på bygget jag(ensam personal)!

 

Godmiddag!