You can do it!


Det är märkligt hur vuxna människor kan bete sig så otroligt barnsligt. Hur dom lägger ner hjärta och själ i att försöka förstöra för andra. Då dom istället skulle lagt den energin på något helt annat. Och det är märkligt hur man (utan att det sägs ut högt) måste välja sida.

Någonstans kan jag känna att vi bryr oss för mycket om vad andra människor tycker och tänker. För i grund och botten måste det ju handla om vad du själv anser vettigt och bra. Jag är en sån person som bryr mig mycket om vad andra tycker. "Vad skulle dom säga om jag gjorde si? Vad tycker dom om mig nu när jag sa så?" osv. Och det kan visserligen vara en bra egenskap att man inte bara kör sitt race utan att man istället tar in andras åsikter och har dom i åtanke.

Jag sitter och jobbar natt just nu och fick för mig att jag skulle skriva några rader. Älskar att skriva när jag väl vet vad jag ska skriva om, men det är så himla mycket som flyger omkring i huvudet. Undra om man skulle försöka och ge sig på att varje inlägg ska ha en rubrik. (Nu tänker nu säkert; höhö, men det måste den ha annars går det inte att publicera). Jo. Jag tänker lite mer somsåhär, att ett ord, en rubrik, ett ämne att diskutera med mig själv, för och nackdelar, scenarion, egna erfarenheter, och framförallt mycket tankar. Ja, jag märker ju själv när jag skriver hur otroligt bra det låter. Men jag vet också med mig att det kan vara väldigt svårt att hålla. Och det svåraste av allt kan ju vara att komma på just ämnet. Men om man kortar ner allt till endast känslor (typ), då skulle det ju kunna bli lite enklare. För känslor är ju faktiskt någonting jag älskar (hur mycket jag än må hata vissa). Jag ska försöka att ta mig tid åtminstone en dag i veckan och skriva av mig om en känsla som jag haft återkommande under den veckan. Låter intressant, visst! Men vem försöker jag lura?
Vi vet ju båda två att jag inte kommer kunna klara av det. Det kommer bli ett inlägg om en vecka, sen aldrig mer.. typ.

Det är alldeles som.. nu när jag har flera timmar framför mig, flera timmar som jag skulle kunna ägna åt att skriva så kommer jag inte på ett minsta dugg! Just därför brukar jag skriva ner i anteckningarna i mobilen när jag kommer på något jag vill skriva, en mening, ett ämne eller bara ett endaste ord.

Nä, nu är det tomt. Hejsvejs!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0