ffridanilsson

Dagarna bara springer förbi och man vet knappt vart dom tar vägen. Vet knappt vart ens liv tagit vägen, eftersom det inte känns som om man har något, liv alltså. Trots att jag slackat ner på arbetspassen så har jag ju ingenting att göra när jag är ledig? ..och då känns det ju dumt att vara det, ledig alltså.
Det har varit en jobbig månad med många hinder, men ibland måste man försöka inse att det inte spelar någon roll hur mycket man kämpar för någonting när man inte får igen nått på det.
Det är tråkigt när man måste inse att man räknas bort, och inte längre är en del, inte ens en liten del.. när man måste inse hur lite man än vill.

Men ändå skönt att veta, skönt att man tagit reda på det nu, innan allt blivit mer komplicerat, innan man kunnat blivit mer sårad, innan man känt att man delar nått tillsammans.

..men det känns tomt.
Men det är väll klart att det gör det, när nått plötsligt försvinner som ändå funnits i ens liv en stund.
Får mig att tänka tillbaka på allt, hur tacksam man ändå är, för tiden som har gått.

Men det är väll som Benny skrev: "Och det är faktiskt inte meningen att vi skall hålla ihop med alla livet ut. Människor kommer och går i ens liv, vissa har man bara en kort period medans andra stannar längre.
Och förringa inte de kortspringande vännerna, ni har kunskaper ni ska ge varandra som inte är så tidskrävande. Sedan kan och ska ni gå åt varsitt håll. Våga släppa taget!"



Och jag antar att det är väll det jag måste göra, släppa taget! <3