ffridanilsson

Det är konstigt hur snabbt allting kan vända. På en grisblink (som man så fint säger). Så fort minsta lilla går fel så följer flera andra saker också med ner i fallet. Hur onödigt är inte det egentligen på en skala? Jag menar, hur ska man kunna leva i ett perfekt liv utan minsta lilla skada? Det finns inte.. inte i min värld. Och utan att låta allt för bitter (vilket jag gör nuförtiden eftersom det är ganska tröttsamt när ingenting går som jag vill) så är jag rätt trött på livet överlag just nu. Men samtidigt glad över att få finnas till, tillsammans med mina fina runtomkring mig. Men jag är trött på att vara energilös, trött på att vara en partypooper och riktigt trött på att.. ja, må dåligt. Men det kommer ju och går det där, som med allt annat. Vissa dagar är som blå himmel med ett smultronstrå i handen, medan andra är som en stor svart fläck. Ibland funderar jag på om jag inte har borderline. Svart, eller vitt.. svart, eller vitt.. Det är inte mycket gråzoon i mitt liv, och det kanske är bra, vad vet jag. Men det är antingen kanonbra eller riktigt dåligt. Det är väll någonting att jobba med antar jag, och det bästa är ju att jag kommit till insikt med allting.

Jag tror iallafall att det mesta kommer lösa sig inom en snar framtid. Och somsagt, just nu är jag sjuk - så ta allt jag skriver med en nypa salt. Eller?