THE WORRYING KIND
Att oroa sig. Tecken på att inte kunna lita på någon, någonting.
En klump o magen. Man känner på en gång om man känner tillit. Lätt.
Sedan visar det sig att man hade fel, att man inte alls skulle lagt ner all möda på att öppna upp sig och låta allt få komma ut. Man blir sviken. Man hoppades på att det skulle bli annorlunda. Att alla tårar skulle varit ett bevis på att någonting är fel. En förhoppning om att det aldrig mer ska hända. Vågar man?
Gång på gång.. Hur länge ska det hålla i sig?
Är det någon mening? ..klart
Finns en mening med allt. Med alla.
Älskar att aldrig bli sviken av dom som ställer upp.
Dom som alltid finns där. Trots att man inte pratat på månader så snappar vi upp precis där vi slutade sist. Det var precis vad jag behövde just nu. Sådant man behöver när man känner sig övergiven och ensam. Du är en äkta vän!
Kommentarer
Trackback
