EN ENDA TANKE, MEN ENDÅ INTE


Jag tänker. Konstant. Fast jag vet inte riktigt vad jag tänker på. Förmodligen helt onödiga saker som jag egentligen inte har att göra med eller kan påverka. Det blir för mycket! Finns ingen logik. Finns ingen känsla. Finns inga ord. Bara en enda tanke.

Jag vet att det var fint, nästan för fint.

Jag kan inte sluta tänka. Varför dök detta upp just nu? Så fel, och det vet både du och jag. Man försöker se fram i tiden, hur allt kommer vara, hur allt kunnat bli. Vad det blivit av mig.
Inbillar sig själv att det var det bästa, av alla världar. På ett sådant sätt som gjorde att man kände sig otroligt barnslig. Jag vill. Så gärna! Det är inte bara en inbillning. Finns inte! Det var det bästa! ..det bästa för mig, longtime.

Du tror att jag driver.
Men jag väntar.
..och väntar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0