A SECOND CHANCE AT LIFE
Det blir förstört lixom. Finns det någon räddning överhuvudtaget? Jag blir mer och mer tveksam och tanken skrämmer mig lite. Fast varför ska det göra det? Jag vet ju vad jag vill, och vad jag mår bra av. Det borde jag kunna komma långt med. Jag blir inte klok på dethär. Jag förstår inte, varför? Vi prioriterar olika, och är det inte något som man vill ha så gör man någonting för att förstöra det ännumer. Tilliten kommer inte in alls där precis. Jag kan förstå, på ett sätt.. Men efter alla samtal och tårar så tycker jag att även du måste förstå hur otroligt ont det gör (!?) ..men somsagt, vi prioriterar olika.
Det är väl mitt svar antar jag.
Kommentarer
Trackback
