polisradio


Eftersom jag suttit och skrivit ett inlägg i en halvtimme och allt sen bara försvinner när internet bara lägger av, så bestämmer jag mig för att bli lite smått arg och skriver bara ytterst lite jämfört med innan.
Klagomål har framkommit. Jag bloggar för dåligt!
..det kan ligga någon sanning i det faktiskt. Jag ska jobba på det!

Ibland kan det vara svårt att inte bry sig.. men samtidigt så kan man inte låta bli att tycka synd om andra. En otroligt jobbig dag har det varit, jag har stört mig på allt och alla. Boven i dramat är min nya bettskena som gör så fruktansvärt ont.

Blablabla..
Nått om en häst, och polisbilen.. okey! Polisbilen kan jag dra. Var påväg hit till Rosersberg och lägger mig i vänstra filen för jag ska köra om några bilar. Jag ligger i 130 medan skyltarna visar 120(!?) tror jag.. Jag dunkar på skithög musik och sneglad lite lätt till vänster. Vem står där om inte farbror blå? Ja.. och precis när jag upptäckt dom slås min skiva av och på kommer polisradion. Mitt hjärta dunkade många slag månitro. Jag var helt säker på att det var ute med mig och att dom var mig på spåret. Jag spelade cool och svängde in i högerfilen igen, hela vägen till Rosersberg. Inte först när jag kommit in på rummet kunde jag pusta ut.

Nästa helg kommer jag hem till Sundsvall eftersom jag är ledig torsdag och fredag. Så redan på onsdag efter skolan tar jag och Meg och sätter fart

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0