ffridanilsson

Nu var det några dagar sen sist igen, men frukta icke, jag är vid liv. Hur konstigt det än må låta. Dagarna här i Rosersberg har varit både bra och dåliga, men det är bara därför att det finns stolpskott till människor. Natten till måndag var det alltså inbrott i min kära meg (bilen). Krossade vänster ruta fram och tog såklart gps:en (som jag självklart hade planerat att ta in men eftersom jag precis kommit dit och hade så mycket annat att bära så blev det inte så). Nu kan ju alla som känner mig väl ställa sig den stora fråga; hur fan kommer du att hitta hem till Sundsvall igen? ..ja, och jag klandrar er inte för det, jag är själv otroligt misstänksam. Men förhoppningsvis, som allt annat, så löser det sig. Huvudsaken jag kommit hem tillpå måndag (dock har jag svårt att tänka mig att jag behöver fyra dagar på mig att komma hem, men.. vad vet man). Det blev alltså till att ringa polisen och lämna in en anmälan, inte för att jag tror att dom kommer "fånga the bad guy", utan för att det tydligen är så man ska göra. Fick tag på ett nummer till en bilverkstad eftersom jag gärna vill ha en ruta när jag ska försöka ta mig hem på fredag. Otroligt trevligt folk! Det började med att jag pratade med en kvinna, och jag sa som det var att jag hade haft inbrott och att jag är här för studerandets skull, och att jag egentligen inte har någon som helst aning om vars jag befinner mig. Min förhoppning var att ta mig hem på fredag eftersom jag återigen ska besöka sjukhuset på måndag. Hon kopplade mig till en av mekanikerna, Stefan. Han var så hjälpsam och trevlig att jag fällde en tår innan vi la på luren. Han skulle återkomma när han fixat fram en ruta och lås (eftersom dom gått lös på låset också, ett hål kvarstår). Han ringde upp och sa att allt var klappat o klart. Sen kommer hans fråga (hur han nu kunde veta det!?).. Jag misstänker att du kanske inte hittar hit? (Det var mer ett konstaterande än en fråga). Ärligt svarade jag nej. Den snälle Stefan säger då att han ska komma och hämta bilen min. Man blir så glad när man märker att det finns nått gott i allt. (Klart att det är hur tråkigt som helst det som hände lilla meg, men man lär sig saker varje dag, och stöter på folk som får en att inse saker). Han skulle ha ringt mig idag eftersom bilen förhoppningsvis är klar nu, men inget samtal har kommit ännu. Ja. Tanken har slagit mig, eftersom det inte är någon som känner igen verkstadens namn. Men mitt hopp lever ännu. Jag litar på honom.
Vad har hänt mer?
Puben var öppen igår (idag och imorn också). Det blev självklart en kväll att minnas. Vissa bra saker och vissa lite mindre bra (som man kanske helst av allt önskar att man inte sett). Frågan kvarstår. Vad tror gubbar på 40+ egentligen.. "Ja, men varför inte flörta med en 20åring. Jag har nog en chans". Det fanns stunder när jag var sugen på att smälla till ett 3-tal gubbar. Men jag gjorde det inte.
Idag har det grillats och druckits en öl. Det får räcka med en idag eftersom det verkar som att det blir lite mer kalasande imorn.
Jag skulle sätta mig och plugga en liten skvätt, rätta till saker på grupparbetena, men jag förstår helt enkelt inte vad det är jag ska göra, så jag måste prata med gruppen imorn. Och imorgon är dagen när vi får reda på proven (vet redan att jag fick g och inte ig). Men det är väll som Madde säger; man ska bara ha någon poäng över gränsen, annars har man pluggat för mycket. Det klarar vi nog galant.
Pratade precis med daaz. Det kändes bra att höra hans röst. Var ett tag sensist, även om det kanske bara är några dagar sen.

Jag borde gå ner och träna lite i gymmet, men kroppen säger emot. Det får helt enkelt bli lite film, men först några klipp av Småstadsliv. Det kan man aldrig få nog av!
gång på gång..