Ett vilddjur och en skrikhals

Ja, lite så är det när man ska ut på tur med båda barnen - ensam. Har jag inga gråa hårstrån än så borde dom vara på intågande.

Skulle på BVC idag med båda två.
Elmer stannade på 13,8kg och lillwalle väger nu 5,8kg.
Även fast det var en pärs att åka iväg själv med dom så känns det skönt att ha gjort det själv. Man måste ju lära sig någon gång. Kvinnan har ju klarat av det i många år innan mig + att antalet barn även kan ha varit bra mycket högre.

Äntligen helg! Härligt att få ha pappan hemma med oss på heltid även om han ska iväg och pyssla med diverse. Blir som lite avlastning för mig. Swishade över pengar till min man så han kunde springa in på bolaget och köpa nått bubbligt till mig! Längtar redan!
Dom här mammakilona får nog hänga kvar ett tag till. Är det sommar så är det och jag är så trött på hysterin kring att såfort som möjligt svälta sig och gå ner i vikt. För mig är det en självklarhet att amma sitt barn (om man kan), men vi är alla olika. Jag höll ju ut i 10veckor (!!!) med Elmer utan att ha fått till amningen, tills snorbromsdoktorn bokade en tid för att klippa tungbandet på honom. Lillfisen! Att ingen lyssnade på oss från allra första början är för mig en gåta än idag. Det var mycket blod, svett och tårar under dom veckorna. Och efter bara någon dag kunde han ju dricka ur koppen galant. Det var en stor räddning för oss - koppen OCH den elektriska pumpen som jag fick av mamma.

Waldor har varit lite gnölig i nån veckas tid, anledningen är förmodligen all mögelost som jag tryckt i mig såfort jag fått möjlighet. Slut med det i nån månad innan magen hans blivit lite starkare.

Nu ska jag ta en snus och prata lite med storpojken som går omkring och ropar "mommo, sassis" (mormor och Lasse).

Hejdå!


Stugmys och 6% ström

Sitter i mamma och Lasses stuga nu. Joel skjutsade hit mig och pojkarna så han kan börja bila upp golvet i källaren. Varför undrar ni.. Golvvärme ska ju in! Kommer bli så himla bra, då det är rått och kallt - såsom det brukar kunna vara i en källare. Det är ju en fördel om tvätten torkar tycker ja!

Pojkarna sover vilket ni kanske förstod eftersom jag skriver. Mamma och Lasse dyker nog in närsomhelst, och då är det bra om storknulen är utvilad och pigg!

Vi blir nog kvar tillpå torsdag skulle jag tro, då Joel ska iväg och greja lite med bilen min imorgonkväll.

Ingen laddare och 6% ström.. ingen höjdare! Allrahelst när man är i stugan.

Lär väl lyckas ladda den lite senare så får se om jag knåpar ihop någonting mer matnyttigt åt er. Tills dess -

Pusss!


Passar på..

Nu sover dom igen, alla tre! Har jag fått in snitsen eller är det bara flyt?
Återstår att se..

Somsagt - ni må tycka att jag gnäller osvosvosv. Men självklart älskar jag min familj mer än någonting annat! ..tycker nog mest att det är lite småkul att skriva om sådant som andra kanske känner igen sig i fast dom inte törs säga det - eller har någon att prata med. Sedan är det ju alltid roligt om det retar någon!

Sedan jag kläckte ut sista pojken har min matlust varit lika med noll, vilket inte rimmar så bra med amning. Nu ska jag ju inte oroa mig eftersom han går upp typ 3-400gram i veckan. Han börjar bli så rund och go Lillsparven min.
Hur hittar man tillbaks till suget efter något att äta? Kom gärna med tips..

Min kära far då.. 60 åringen numera! Eftersom vi gått och blivit med kattunge och Joel är borta på spelning så kan jag inte gratta honom idag då man inte ska lämna kissen i mer än 5 timmar typ. Vilket är förståligt då hon egentligen är precis som mina söner - göra sina behov, busa, få mat & kärlek.

Nu tänkte jag kika vad netflix har att erbjuda i serieväg. Får se om jag har tid att skriva nått mer idag - är ju ensam hemma med tre vilddjur.

Tjingeling!


Tålamod Nilsson, tålamod!

Idag fyller min fina pappa år!

Natten har varit bra - som dom allra flesta nätter. Waldor vaknar en gång och vill ha mat. Morgonen därimot.. Jag har väl blivit bortskämd med att dagen börjat kring 8.30-9.00, därför känns det tungt när man ska upp klockan 7 istället, allrahelst när jag inte kom i säng föränn 1. Kollade klart på Gossipgirl så nu har jag ingen serie att kolla på för tillfället. Något förslag? Jag vill kolla på någonting som kanske inte Joel har så mycket nytta utav - så han inte blir kinkig för att jag lämnat honom utanför.

Joel åka iväg kring 8 imorse, dom har spelning någonstans långt bort så han kommer inte hem föränn tidigt imorgon skulle jag tro. Så man kan kalla mig för änka denna lördag.

Även idag testar Elmer mitt tålamod, trots att det är väldigt lindrigt. Han kastar saker på golvet och vägrar plocka upp - tills jag iprincip tvingar honom. Då kisar han med ögonen såsom han alltid gör när han vet att han gjort någonting fel.
Igår lyfte han katten i huvudet och efter den utskällningen så rörde han inte henne på hela kvällen - kanske för att jag sa att han aldrig skulle få ta på henne mer - någonsin. Ja som ni hör. Ibland har man inte mer tålamod än vad man har. Och när Elmer sussar gott i sin säng på kvällen så funderar man och skuldkänslor kommer. Men det är nog någonting som hör till när man blir förälder - att man resten av livet kommer ha skuldkänslor.

Nu kanske ni tycker att jag är negativ, och att sanningen kanske har fått lite extra krydda på sig - men det ända man får höra och läsa är allas underbara Svensson liv - vilket omöjligt kan vara sant, för någon.

Nu gråter båda mina pojkar så jag måste rycka in.

På återseende!


Ensamtiden under lunchsovningen

Det är inte bara att ha två småttingar. Allrahelst när båda gråter eller skriker samtidigt. Man är ju bara människa och jag har endast två händer. Men när man lyckas söva båda två känns lite som en seger och tiden måste utnyttjas till max. När en eller båda vaknar ångrar man sig lite att man inte själv sov en stund. Lätt att vara efterklok.

Både igår och idag har lilleman varit lite som klister på mig. Förklaringen kom idag - en toppfylld blöja med senapsgult bajs. Varje gång mår man lite dåligt över att man blivit så frustrerad, också suckar man och tänker: "ja men då förstår jag att du gnällt och varit vaken på natten". Och nästa gång så har man glömt bort hur det var. När det är som allra värst och han gnällt och gnytt bra länge så ploppar tanken upp att han endast gör det för att jävlas med mig. Men så kommer senapen eller gubbpruttarna och tanken är som bortblåst.

Den äldre sonen är inne i världens trotsperiod och vägrar att lyssna på vad man säger. Att kasta bollen PÅ kattungen är en av många klassiker här hemma just nu. Konstigt nog verkar det ändå fungera ganska bra när jag är hemma själv med honom men såfort någon annan kommer så blir han som en duracellkanin.
Men han är så otroligt duktig min Elmer. I skrivandets stund så går han och hämtar en ny blöja och slår sig framtill på snoppen - visserligen säger han att han har bajsat (vilket han inte hade) men vad gör det? Han ville ha en torr blöja vilket är förståligt trots att det inte var så mycket i den.
Det är dom små ljusglimtarna som får dom grå stunderna att försvinna. Och även om det vissa dagar är mest grått så vet man att det blir ljust lite då och då. Och som sagt - det är väl detta som kallas livet och det är inga konstigheter med det. Klart att det kan vara jobbigt att känna sig som en repig skiva som upprepar sig hela tiden men vad gör det när man får dendär spontana pussen eller busiga kramen bakifrån?

Nog om detta, nu viftar Elmer med en bebisblöja och säger att bebis har bajsat medan lilleman istället gnäller och frågar vart tissen är - så det är väl bara hänga fram den.

Hejsvejs!


Tvåbarnsmamman är här

Det var ett bra tag sedan sist. Livet har kommit imellan och mycket har förändrats. Jag är mamma till dom två finaste pojkarna, blivit med kattunge, villa och Volvo (×2).

Livet som tvåbarnsmamma är ingen dans på rosor, det ska jag inte sticka under stolen med. Sömnen är obefintlig vissa nätter, frustrationen på topp och det kan gå upptill en vecka mellan dushningarna. Men det är väl det som kallas livet?

Mellan varven vill jag bara skeppa iväg familjen till mormor, men det betyder inte att jag inte älskar dom mest av allt på denna jord. Såfort Elmer inte är hemma vill jag åka och hämta honom. Storskrotisen min, 2år i oktober. Helt ofattbart! Och Waldor är endast 5,5 vecka. Lillsparven!

Mitt liv är underbart & i full gång. Och detta är bara början! Vi får väl se om det hinns med att skriva här nån gång då och då när pojkarna sover.

Hörs!


RSS 2.0