ffridanilsson

Nu kanske jag gett er alla falska förhoppningar. Det kanske inte blir ett inlägg som är flera meter långt. Det blir så långt det blir helt enkelt, och vi märker nog hur länge jag orkar sitta och skriva. Shoot!

Igårkväll låg jag i sängen för att sova (eftersom jobbet kallar, trots att jag fick en timmes sovmorgon). Zappade igenom alla kanaler på tvn tills jag fastnade på 24an. Programmet handlade om våldtäkterna i Bjästa. Jag kände ganska snabbt hur otroligt irriterad jag blev, rent ut sagt, och bestämde mig för att skriva ett lååångt inlägg om det idag. Men när jag vaknade imorse av ett sms kom jag ganska snabbt fram till att skriva om någonting helt annat. Jag vet inte hur rubriken kommer lyda eftersom det känns som att det handlar om så otroligt mycket, fast ändå så lite.. "Kärlek".

Har ni någon gång varit med om detta?
Du träffar någon som du kännt i flera år. Redan efter första gången får man förklarat för sig hur han känner. Man är själv väldigt osäker eftersom man precis gjort slut med sin tidigare kille. Man försöker förklara att man inte är redo för nått nytt riktigt än. Det går ungefär 3 månader och ni är med varandra som vänner, i princip varje dag. Då det plötsligt händer, och du inte kan stå emot det längre. Du släpper allt och orkar inte streta emot längre. Du har blivit kär, big time. Du upplever bland det bästa du varit med om, äkta kärlek och riktig lycka, tills han plötsligt förklarar för dig att han saknar sitt ex. Du får ingen förklaring till en början, mer än "det blir bäst såhär". Du blir otroligt sårad eftersom allt hände på bara några timmar, chockad, eftersom något som du aldrig trodde skulle kunna hända, händer. Ena stunden var man det bästa som hänt honom och den andra stunden så är du som vilken Frida som helst. Dagarna går och han påstår att han gjorde ett misstag. Han var tvungen att avsluta sitt tidigare förhållande eftersom det fick ett så hastigt slut. Visst tänker man, eller hur? Dum som man är.
Men somsagt, "kärlek" är besvärligt.
Ni hittar tillbaks under en kortare tid och är precis som tidigare, lyckliga tillsammans. Trodde duja!
Han gör slut igen, utan någon förklaring. På något vis blir du inte förvånad och heller inte speciellt ledsen eftersom du kanske trots allt var förberedd på det mesta.
Månader gick och du är lycklig. Tänker på dagarna som har varit, men ändock lycklig. Livet gick vidare och du stötte på några underbara människor i Rosersberg. Att studera ledde till att du inte tänkte speciellt mycket över huvudtaget.
När han hörde av sig blev du självklart glad, det ska man inte sticka under stolen med. Man för komplimanger. Han vill träffa dig när du kommer hem eftersom han försökt förklarat för dig hur otroligt mycket han saknar dig, allt med dig. Det man hade.
Du åker till honom eftersom han ville det. Ni sitter vid bordet i köket, dricker kaffe då han plötsligt öppnar sig ganska rejält. Man får för sig att han menar allvar eftersom det ser ut som om det är jobbigt för honom att prata om. "Jag saknar dig, ångrar att jag gjorde slut och önskar att jag inte gjort det. Jag vill att vi ska lösa allting. Jag har inte kunnat tänka på någon annan än dig, kan inte ens se åt en annan tjejs håll. Det är bara du."
Visst blir man rörd och glad? ..otroligt. Men efter allt som varit vill man gärna vara på den säkra sidan, eller hur? Man orkar inte med mer påhitt, inga fler tysta förklaringar. Någonstans tar det stopp. Ni bestämmer er för att ta det lugnt och se vad som händer. Men ni är rörande överrens om att allt ska bli bra igen.
Ni träffas igen. Du åker till honom och ligger över för en natt. Saker och ting börjar gå lite för snabbt och du säger till. Ni kommer fram till att ni kanske ska ta det lite lugnare.
Dagarna går och ni pratar lite allmänt om saker och ting.
Den 28mars (i förrgår) sa han senast att han ville lösa allting mellan er. Det är väll klart man tror på saker som man får höra.
Den 30mars har han ett förhållande.

Jag läste smset på morgonen, suckade och somnade om en stund. Det är så otroligt mycket tankar och funderingar må ni tro. Men jag kan nästan sätta hur mycket pengar som helst på att jag aldrig kommer få en förklaring, återigen. Det ända som är skönt, det är att jag inte är ledsen. Helst av allt vill jag egentligen bara skratta, men det är ganska tomt trots allt. Gråta kommer jag aldrig mer att göra. För om det är någonting som jag lärt mig, så är det att gråta över rätt saker, saker som betyder någonting. Och en till sak som gått upp för mig, det är att du inte är värd mer än någon annan.
Hur tänker man?
Varför gör man något sånthär?
Tycker man att det är roligt att sätta andras känslor på spel?
Hur kan man ljuga..

Det är så otroligt mycket som jag inte förstår. Jag är förbannad. Inte ledsen, inte besviken, eftersom jag återigen inte är speciellt förvånad. Jag hoppas att hon vet vad du sagt till mig den senaste tiden (vilket hon förmodligen inte gör. För varför skulle du berättat det för henne?). Och jag hoppas att ni blir lyckliga om det är det ni vill:) för jag orkar inte vara inblandad i dethär mer. Tycka synd om*
Men mest av allt hoppas jag att du kan börja vara ärlig. Allra helst mot henne.

Alltså det här med ärlighet och att tala sanning. Jag förstår inte hur det ska vara så otroligt svårt. Jag lider med dom som ljuger, som måste hålla reda på vad han hittat på och inte.
Tacka vet jag sanningen. Då slipper man tänka, fundera på vad man sagt och inte sagt.
Idag har jag bubblat upp igen! Men jag måste erkänna att det var otroligt skönt. Även om jag har kortat ner allt mycket, så har det blivit några rader. Och det är väll kanske det som räknas, att folk ska ha någonting att läsa. Och det är klart att det förmodligen inte är många som vet vad det handlar om (på riktigt), eftersom jag inte sagt speciellt mycket. Men det är nog lika bra som det är:)
..men nu vet ni hur livet kan vara.
Man ska helt klart vara glad över att man blivit den man blivit. Uppfostrad på det sätt man blivit, umgåtts med dom rätta vännerna som stöttat dig genom allt. Att kunna känna sig tillfreds med den man är, vara lycklig, över att just jag är jag. För det är i sånna här lägen som man verkligen inser hur bra man har det. Hur tacksam man är för dom där små sakerna (tidigare inlägg, små simpla ting) som betyder så otroligt mycket.

Hela situationen ska nog inte vara svår att lägga bakom sig. Allt har blivit så mycket lättare nu. Tack! Men det känns som att min blogg kan komma att handla om mycket framöver. Skulle egentligen ha skaffat en blogg som handlar om tankar,känslor,funderingar och en om hur min dag varit. För just nu skulle jag vilja skriva vad jag gjort idag också! En kanondag, utan tvekan.

Hade somsagt sovmorgon eftersom jag skulle vara med Joel idag, killen som börjar en timme senare och slutar en timme senare. Vi satte oss i bilen, han pratar i sin privata mobil och jobbmobilen ringer. Han räcker den till mig och säger: Svara!
Till o börja med hatar jag att prata i telefonen, och hur skulle jag veta vad jag skulle säga? Hm. Jag svarade med sotningen Frida, kort och gott till att börja med. En man som ringde med lite funderingar och besvarade allt så gott jag kunde och tror att kunden blev nöjd. När jag lagt på får jag mycket beröm av Joel och han säger att jag ska svara i den hela dagen. Där satte jag stopp och kunde sträcka mig till att vi kunde köra varannan gång. Sagt och gjort. Själva grejen med dethär var att, hade han frågat mig om jag kunde svara så skulle jag sagt nej, och tvekat otroligt mycket. Men nu sa han bara svara, vilket ledde till att jag inte kunde ifrågasätta det, eller välja själv. Har varit upp på 20 tak idag, upp och ner. Och tro det eller ej, men det är jobbigt att vara kort, när flera skorsten är ungefär lika hög som dig själv. Då tar det i armarna när man ska stå med dom rakt upp och dra,dra,dra. Snart kanske man ser ut som en biffis. Ingenting jag strävar efter dock, tycker inte att det är vackert. Men, smaken är som baken, delad.
Efter alla stegar jag skuttat omkring på så började jag snart sluta tänka på vad det var jag gjorde, utan bara gjorde det, även om stegen var lös eller utan glidskydd. Nu kanske det inte låter som en stor sak, men för den som varit höjdrädd i sitt tidigare liv, så ska jag berätta för er, att det är det!
När jag kommer ner från taket för att se hur det går gör Joel nere i köket säger han åt mig att gå vidare till nästa hus och ta det. Sagt och gjort. Frida kilar iväg och tar fram papperet, försöker lokalisera vart hus nummer 215 ligger någonstans, tar med mig allt jag behöver och traskar iväg med en klump i magen. Nervös var jag. Men det gick galant! Och jag känner mig väldigt nöjd med den här dagen hitentills (egenstavning).
Haha, oj vad klockan har blivit mycket. Men så går det väll, måste ställa mig och försöka tillaga någon sorts middag (inte för att jag är hungrig utan för att det är tydligen så man ska göra, sägs det). 

Snart bär det av till kära Rosersberg igen, och det ska bli mycket trevligt (konstigt nog).
Måste boka in en färgning i salong Frida nr2.

Mat var det, sen snuggie framför tvn!:)
Puss!

Efter att ha kikat omkring i diverse bloggar kände jag genast suget efter att skriva.. något mer än bara min dag på jobbet. Även fast det just nu är det ända jag har tid med. Just nu är det dagarna som hjälper mig att sluta tänka, har ingen ork kvar till det helt enkelt.

Jag är nyfyllda 21, bor fortfarande hemma (men det tar emot) och har egentligen ingen som helst aning om vad jag vill göra med mitt liv. Jag sökte in på skorstensfejarutbildningen och kom förvånande in. Jag hade ingenting annat för mig för stunden och hoppade självklart på det, trots att det var en skrämmande tanke. Jag har alltid varit en hemmakär flicka. Och har inte kunnat se mig själv någon annanstans än här hemma i lugna Sundsvall, där det mesta bara flyter på. Men det är precis det här jag behövde. Och det kunde inte ha varit en bättre tidpunkt i mitt liv. Jag behövde komma bort, sluta tänka på kärlek, vänner och familj. Jag behövde helt enkelt hitta tillbaka till mitt liv, såsom jag vill att det ska vara. Det känns som att jag inte gjort speciellt mycket för min egen skull. Har två gånger sökt till volontärarbete utomlands. Första gången åkte jag inte ens till intervjun eftersom jag träffade en karl och blev fast. Kände i slutet av förra året hur mycket jag ångrade mig, att jag inte tog chansen. Det handlade självklart inte bara om att jag blev kär.. även om det var en anledning till att slippa erkänna att jag var rädd att ta det där stora steget. Jag sökte därför igen, åkte på intervjun och kom med, men eftersom jag då träffade mitt livs största kärlek så tackade jag vänligt men bestämt nej. Och självklart ångrar jag mig nu, återigen.
Det är felet man gör när man blir kär. Man släpper sitt liv och skulle kunna offra allt, och lite därtill. Hur mycket man än intalar sig själv "jag ska aldrig mer göra om det" så är det som bortblåst när man väl är där. Kärlek är besvärligt. Och jag kan känna att, är det inte besvärligt så är det inte riktig kärlek. Allt är inte perfekt, det ska inte vara perfekt. Det är svårt ibland, finns ingen som har sagt att det ska gå som på räls.
Jag vill inte falla för någon som är på pricken lik mig. Jag vill hitta någon som har det jag inte har, som kan det jag inte kan. När två personer med sina olikheter kan smälta ihop och bli till en. Den ena har vad den andra saknar.. när varje vackert ord blir till ett nervöst erkännande, när man inser att kärlek kan vara något helt annat än det man föreställt sig.
När lycka handlar om små saker. Det är små simpla ting som gör livet någonting värt.
Bara för att jag inte skriver om allt som hänt, exakt hur jag känner, tänker eller tycker, så betyder det inte att jag glömt dig,mig,oss.
Jag vet vad jag vill, vet vad du vill och viceversa. Är kärlek tillräckligt?
När man kan varandra utan och innan,
och det ändå finns så mycket mer att säga,
så mycket mer att ta reda på.


Helgerna är för korta,
dagarna för långa,
ord så betydelsefulla och känslor helt obeskrivliga.
Minnen som aldrig försvinner,
tankar som förvirrar,
saknaden för stor och tystnaden för hög.
Saker man inte kan förklara, känslor som man inte kan styra.
Ett hjärta tillhörande en person, som man aldrig vill släppa taget om.

Man vill inte gå omkring och drömma..

Dagen har varit väldigt bra! Det börjar bli till att använda sina muskler nu! Har åkt omkring i landet ingenstans och sotat massa kåkar. Nog stöter man på mycket roligt folk må jag säga. Det här är nog ett bra jobb, för mig. Få träffa folk, surra om allt och ingenting. Måste dock börja träna på när folk frågar om tips och råd. Somsagt, jag kan inte allt om pannor, spisar och kaminer än. Men som alla karlarna säger, det kommer! David vart besviken när vi inte skulle till original-tanten. Han hade önskat att jag fått träffa henne. Men det kommer väll kanske också någon gång! Skippade duschen på jobbet idag, eftersom jag kände att det behövdes en rejäl dusch. Innan jag kilade iväg ropade Bubbas. Fick reda på att det blir sonting imorn med Joel (han börjar en timme senare och slutar en timme senare eftersom han tränar) och fick också reda på anledningen till det. Han hade gjort illa höften/benet (!?) så han trodde han skulle ha svårt att springa på tak. Så det verkar som att det blir min uppgift imorgon. Men absolut inte mig emot. Dagarna blir bara bättre och bättre!

Ikväll tänkte jag försöka plugga klart det sista så jag slipper göra det imorgon när jag är ensam hemma! Då finns det nog klart mycket bättre saker att göra! :))

Ska strax åka iväg.
Pusspuss!

Inget illa sagt om gårdagen, absolut inte. Men det blev dock inte precis som jag hade tänkt mig, eftersom jag var ganska tydlig när jag sa: gud så skönt med en lugn helg. Tjifickjag.
Gjorde mig iordning, åkte på bolaget där alla andra också var. Fick skjuts av pappa till min pewe! Hon bjöd på godmat och vi snackade massa skit innan vi fick skjuts vidare till Malin (klädproblem) och vidare till Emma! Jag tror att det räcker med att säga, sång och dans, skratt och lek. Väl inne i stan la sig Malin ner i en snödriva, och har inte riktigt fått klart för mig varför(!?). Haha. Väl hemma hos någon annan kände jag och Malin ganska snabbt att vi skulle klunka i oss allt vi hade och sen dra! Sant och rätt. Memento var första stoppet, skobyten, upp på scen och skaka rumpa, skrik till låtarna man knappt kunde, och några kända ansikten! ..men vi var inte riktigt nöjd. Stads tydligen. Men förklarade för Malin att den där kön inte skulle krympa. Så vi traskade till Irish eftersom Malins fötter höll på att döda henne. En öl senare hade jag tappat bort Malin. Frida var ensam. Jag fann några av min brors vänner, slog följe där, blev bjuden på drinkar (bara därför att jag är daazzens lillasyster), satte mig på en ledig stol och började surra med 3 karlar som inte var härifrån. Jag glänste lite när vi började prata om sotning, och jag tror dom blev riktigt imponerad. Irish stängde, klockan var "sista nattbussen hem" och jag följde med alla andra som en svans. Fredrik kommer o hämtar mig, drar in mig på allstar, sätter en öl i min hand, och sen börjar mitt minne falna. Det läskigaste på hela kvällen, KAN ha varit när en kille kommer fram, vet mitt namn, vet på vilken gatuadress jag bodde på förut, och när jag fyller år. Är fortfarande riktigt chockad efter det.
Jag blir bjuden på max, får skjuts hem.
Pappa: Hade du nån med dig när du kom hem imorse?
Jag: Näe.. inte vad jag vet?
Pappa: Vem pratade du med då?

Ja, det var nog lika bra att jag kom hem 6-halv7 (sommartid). Men nått minne av att jag pratat med någon, det har jag verkligen inte. Tror inte ens jag hade mobilen min på. Den hade ganska halvtydligt varit avstängd under en stor del av denna kväll.

Idag mår jag bra, ont i mina fötter som kan ha och göra med att jag var snäll och bytte skor med Malin! ;P Nu vill jag att hon ska komma in på msn och skicka alla bilder från igår, så man får minnet lite mer uppfriskat. Men.. herregud vad jag hade roligt igår! :D

Jojustja! Fick för mig att jag hade blivit bestulen igår också! :D haha, dåre

Dagen har varit relativt lugn. Hälsade på Niklas som hade fullt upp med att måla om köket tillsammans med Frida. Efter det blev det lite småhandlande och sen hem eftersom magen kurrade nåså otroligt på mig! Det blev crepes såklart! ..satt inte helt fel.

Nu funderas det på att åka en liten sväng, senare ska jag väll låtsas plugga lite, och kanske för en gångs skull försöka att somna i lagom tid. :)

Återkommer kanske senare med några väl valda ord.

Tack, ICAs hallon! Vad roligt att man drog på sig magsjuka.. allra helst när man inte ens är hemma? ..tur att jag fick sova över iallafall! :)
Idag mår jag bättre. Har hunnit med sjukhuset och bilprovningen. Blev inte så mycket gjort på sjukan, men på bilprovningen så gick Meg igenom utan några som helst problem. Skönt!



..efter allt som blev sagt igår, så känns det bra:)

Dagarna har flugit iväg fort.
Gårdagen var iallafall otroligt trevlig och jag måste tacka alla medverkande. Det hade helt enkelt inte kunnat blivit bättre. Viktor var min chaufför både till stan och hem, guldvärt!

Orkar faktiskt inte skriva allt in i minsta detalj, dels för att jag helt enkelt somsagt inte orkar, och dels för att jag inte kommer ihåg allt i detalj.

Ska koppla telefon till datorn o se om jag knäppt nå nya bilder.
Carro vill inte svara i telefon, och därför får hon inte sina saker!
Mattias har sin gitarr här, vi får väll se om han orkar hämta den idag!
Vi får helt enkelt se hur jag ska göra, om jag ska köra till indal o byta bil ikväll, eller om jag helt enkelt gör det imorgon istället.

Puss! :)

Hard work,work! Idag har jag självklart jobbat och stått i. Började dagen tillsammans med Peter. Och eftermiddagen spenderades med sotar Erik. Det känns otroligt bra med alltsammans just nu! Allt! Framförallt livet i största allmänhet. Och det känns skönt:) Känns skönt att ha någonting att göra istället för att gå omkring och fundera på saker och ting.. Som i slutändan inte ger en något vettigt svar.
Jag känner mer o mer att yrket kan vara någonting för mig. Och killarna på kammaren känns som ett helskönt gäng, utan tvekan! ..hittills har jag inte rykt ihop med någon;)

Väl hemma (efter ett övervägande att åka på bolaget, som jag istället gör imorgon) la jag mig på soffan och kollade på greys. Niklas kommer hem och klappar mig på huvudet.

Ätit mat för en liten stund sen, lindat in foten, surrat om helgen, bevisat för Niklas att jag är stark nog för att jobba på Arlanda (han utmanade mig och sa att om jag kunde hålla fåtöljfot-möbeln rakt ut i 10 sekunder, så skulle han fixa jobb åt mig där). Måste smörja in händerna mina eftersom alla medel fräter hål i huden min. Men nog är man hård alltid;) Ligger i soffan o kollar på vänner, och ikväll ska jag knapra på mina chips (Niklas vart avundsjuk och har därför kilat iväg för att inköpa sig massa gotta).

Det blir mycket kaffe och fika måste jag erkänna. Nästan FÖR mycket kaffe. Idag fick jag massa nybakat bröd av en farbror som vi var o sotade hos eftersom jag var så söt och trevlig! Man blir uppskattad vart man än kommer, mycket därför att jag är tjej! (a)

Nej, handkräm och sen fläka ut sig lite!
Puss!

Idag har jag strosat omkring med Peter.. och jag har haft otroligt roligt och trevligt!:) Imkanaler, skolor och dagis. Blev dock klar kring 1, åkte då till kammaren och umgicks med mekanikerna. Hoppas mannen med stort M kommer imorn så jag kan flörta till mig en genomkoll av pärlan min! Tage stod för fikat idag. 20 semlor, 20 krämbullar, 20 kringlor och massa andra bullar. Han gör tydligen sådana fina gester lite då och då.
Idag var det Niklas och jag som skulle stå för maten. Han frågade vad jag var sugen på och eftersom jag inte kom på nått ville han ha pannkakor. Det blev faktiskt otroligt gott, trots att han skulle ha peppar i! Haha. Sitter nu i soffan och fick mig en trevlig överraskning på fb. Blivit bjuden på lite kalasande. Är dock ganska säker på att det inte kommer bli litet.

Självklart man kommer när man så snällt blivit bjuden.
Måste hitta på något litet finurligt att köpa! (I)

Det är ett helt år sen sist, men nu är det dax igen... 25 år.. usch..
Men vi skiter i att fira det utan har en stor jävla fest istället!!

Den 17/4 kommer vi alla befinna oss på Laserhallen i Sundsvall i vårdad klädsel men med ombyte för diverse aktiviteter Tex:
x Bubbelpool
x Lasergame
x Kareoke
x Wii
x Skyttebana
x GH
x Bastu
x Dansmatta
x Arcadespel (Airhockey & Fussball)

Entrén kommer att kosta 100 riksdaler per skalle.

Så att ni inte behöver ta med egen dricka så det kommer finnas alkoholhaltiga drycker för en billig penning till salu.
x Öl 10 kr
x Cider 10 kr
x Vin 10 kr

(Vi kan ju försöka ha jämna pengar, så gott det går)
Fyllekrubb kommer att finnas till småtimmarna för en liten slant. ( Vi vet ju alla hur hungriga vi blir efter ett par öl!)
På plats kommer det även att finnas ett LIVEBAND som underhåller oss med både nya låtar som gamla klassiker.
För att det ska flyta på så bra som möjligt så kommer insläppet vara mellan kl. 20-22
Vid frågor så är det bara att ringa till Micke!
Vi syns på plats för en oförglömmlig afton under stjärnorna (med ett tak emellan) i alkoholens tecken!


Nu tänkte jag lägga ifrån mig datorn en liten stund, kika om det finns något trevligt på tv:n, tjuva några av Niklas dumle (eftersom det kanske kan vara bland det godaste som finns!).

Den första dagen. Har egentligen inte innehållit speciellt mycket som är värt att nämna, men gör det ändå! Glömde plånboken och fick en 100ring av chefen. Fick hjälp med att sätta dit knäskydden (bra start/händig kvinna). Suttit på ett tak och frusit häcken av mig. Rengjort frånluftskanaler. Möjligtvis fått en häst(!?) Blivit väldigt röd i ansiktet (av solen). Delat omklädningsrum/dusch med grabbarna (finns väll ingenting att skämmas över).

Någon introduktion blev det inte eftersom Bubbas tyckte att vi redan gått igenom det i fredags, så det var helt enkelt full rulle från första början. Men inte mig emot. Det här kommer bli otroligt bra!

Lite besviken är jag dock. Men kommer väll bara mer o mer fram till vad som är rätt och fel. Är väll helt enkelt bara att acceptera och gå vidare med mitt underbara! :) ..inte mig emot.

Till helgen blir det ju självklart kalas. Jag menar, varför inte? Ett måste, är ett måste. Och man kan helt enkelt inte vika ifrån en tradition. Dock vet jag vilka som inte får göra tårta.. blir förmodligen säkrast om jag gör den själv den här gången.

Niklas ligger bredvid o snörvlar och kollar på fotboll (han har ju iallafall jobbat idag). Jag ska nog kika igenom lite papper och sen blir det iallafall sängen för mig del:) ..konstigt nog, helt slut.

Min lediga dag blir på fredag!

Puss! :)

Haha, happ. Då var det helt enkelt kört den här gången också. Märkligt ändå, med tanke på vilka gubbar som dom besitter. Men det är redan avgjort för vår del. Man får väll helt enkelt heja lite på Timrå (bara därför att).

Bra dag, otroligt bra dag! Även fast jag drömde en otrolig mardröm som jag snabbt insåg att det bara var en dröm! ;) som tur var! :) ..plus att jag för en stund fick för mig att det var fredag = tentan. Men den är ju självklart imorgon! Och som det känns just nu så kan jag inte göra så mycket mer.
Har städat det mesta idag, ska kliva upp i tid imorn och skura lite, sen packa in allt i bilen, kila iväg till skolan, skriva det där provet och ta bilen och fara hemöver.

Det börjar bara bli bättre känns det som!:) En glad Frida, som just nu tar dagen som den kommer, bara eftersom det känns bäst så! :) ..för tids nog kommer allt lugna ner sig och bli bra!

Ska ögla igenom några av dom 573 papper som jag har,
smutta klart på vinet, slå på en film och bara ta det lugnt!

Ibland vänder allt! :) belive me

Puss och kram! :)

Nu har jag alltså klarat av allt, så äntligen får jag ett certifikat i Heta arbeten. Det har nog varit mer roligt än lärorikt, men kanske av den anledningen kommer man ihåg det mesta. Har knäppt många bilder och filmat många filmer, men dom får jag helt enkelt lägga ut när jag anländer till Sundsvall eftersom jag på något konstigt vis tog med mig kablarna dit på min senaste vistelse. Dagen har innehållit; pulversläckare (som inte ville sluta spruta för mig), kolsyresläckare, bubblande gegga, räddning av en brinnande man, teori, rallyåkning, ett besök till ruinernas stad (som jag själv har en liten teori om, kan skriva den senare kanske om det nu mot förmodan är någon som är intresserad), otroligt mycket rök (som gjorde lite som den ville!?), soteld, bokat in en inneboende hos mig den närmaste månaden hemma i sundsvall (Herr Andersson), blivit mobbad för att jag aldrig pratar med skåningar (och för att norrlänningar är tysta av sig, haha, jag pratar väl typ jämt?), osköna stövlar och en förstor hjälm.
En bra dag, kort o gott.
Igår var också en intressant dag. Tillverkade våra egna sotar-verktyg (även om Bosse ville vara där och hjälpa mig hela tiden trots att jag hade läget under kontroll), sotat en oljepanna och skorsten, satt och mös i solen uppe på taket, tagit gruppfoto, gjorde några försök till att plugga tillsammans med Madde och kollade självklart på dating in the dark eftersom Herr Anderssons rumskamrat skulle vara med! Haha, underbart. Blandad kompott var det måste jag erkänna, erotiska danser och hur man förför en kvinna (+ får en kvinna att känna sig ful). En sak är säkert och att det förmodligen är många som får sämre självförtoende efter detta otroligt tillfredsställande program.

Min teori om ruinernas stad.. det var faktiskt inte bara min, men kan erkänna att det var min fantasi som löpte vidare! Jag vet att det finns nån film med missbildade människor som typ bor i gångar och grottor i bergen. Som tar människor tillfånga och torterar för att sedan äta upp dom i någon mustig soppa. Jag har bilder.. och det var precis som om jag stod mitt i en övergiven stad, borgmästarens hus, OKQ8, berg med träd glesvuxna, en skola där barnen inte lärde sig någonting, ett litet skjul mitt på en äng (där dom förövrigt brukar hålla sina kris-möten). Min lärare och gruppkamrater sa att det bara var att ta fram kajspjutet, men nej sa jag! Dom kan inte dö! Om man hugger av en arm på dom så fortsätter armen att leva och kryper omkring tills den hittat tillbaks till kroppen. Tycker synd om mannen som försökte smyga sig fram, för att sedan inte komma fram alls(!?). Han visste helt enkelt inte vad som väntade honom. Och sen försökte jag förklara för min grupp att dom inte gav sig på oss eftersom jag har respekt för dom och kan tala med dom genom telepati. Informerade dom om att vi inte ville något ont och att mina vänner var helt OK. Ja, ibland kan fantasin springa iväg, men huvudsaken att jag roar mig själv och andra:) ..hoppas inte (läs: HOPPAS) Herr Andersson blev skrajj över att bo med mig nu!

När jag kom hem från skolan har jag duschat, packat in det mesta i bilen, diskat och städat hela köket. Nu återstår det bara två saker, att laga till en romantisk middag och plugga! Det går bra nu!

Jag är säker på att den närmaste månaden kommer bli intressant o spännande! Får se hur Herr Andersson skulle göra, om han skulle blåsa till Sundsvall på lördag, för han var tydligen sugen på att gå ut och ta några öl, så det är väll klart man ställer upp för att visa honom min stad;) Det blir nog klappkanon det här!:)

Middag var det! Hörs kanske sen!
Puss och kram baby!

Klev upp kring 10, pluggat ända tills nu, skrivit ner allt som jag tror ska komma på provet (vilket inte är lite).. sammanlagt på allt som jag fått ihop är väll åtminstone 40 sidor, och då har jag förkortat allt så mycket som jag bara kan. Men det löser sig nog. Nu är det bara att sätta igång o plugga på allt! Me like. Nu är jag nyduschad och sitter o väntar på att fara iväg till sjukhuset. Sen iväg o äta nått innan jag ska sätta mig på bussen mot Stockholm. Tur jag har det jag gör på bussen iaf, plugga, kolla på film och lyssna på matchen såklart! Det är nu det gäller mina damer och herrar. Upp till bevis.

Maddelito har varit snäll att gå med på att hämta mig på stationen så jag sligger gå 30-40 minuter (även om det vanligtvis kanske skulle varit skönt om man inte suttit på en buss i drygt 5 timmar). Väl hemma i mitt lilla krypin lär jag väll fortsätta plugga, se på film eller helt enkelt slockna på en gång. Måste få kolla vad dom gått igenom nu idag när jag inte varit med också. Kan vara en mycket viktig del, eller inte.

Imorn och på onsdag ska vi fortsätta med heta arbeten. Det ser jag faktiskt fram emot mycket, efter allt pappa berättat. Praktiken, att släcka en eld. Spännande!

Nu är det bara några dagar kvar tills jag kommer till sovande Sundsvall igen, och då stannar jag i hela 3 veckor eftersom jag ska leka sotare. Återigen spännande!

Frida fyller år snart också. Tiden går fort måste jag erkänna. Och på något konstigt vis så känns det som om man börjar bli gammal. Nu är det bara full fart som gäller, och absolut ingenting kan stoppa mig nu! :) this is my life.

Ny-hem-kommen från indal till bosvedjan. Oj, vad jag gjort nytta! Idag var det jag som lagade mat, och det bjöds på klyftpotatis, morötter och blomkål i ugnen, fläskfilé med svamp och purjolökssås. Icke att förglömma, halloumi. KAN vara det bästa som finns i ostväg. Fast all ost går ner tror jag nog. Ska inte säga för mycket.. Under tiden och efter middagslagningen höll jag o mamma på att göra en väska, i bara jeans! Och den vart inte helt tokig faktiskt! Den ska förhoppningsvis användas mycket. Mamma började surra om att sätta på nått märke som bevisade att vi gjort den, men det kan ha varit att gå lite för långt. Efter middagen satt vi och surrade uppmot en timme. Om jobb och studier, mina funderingar.. Mamma hade tydligen sett på nått reportage om syskonskaror, och det är oftast så att det yngsta barnet ofta vill gå sin egen väg, och att inte göra nått som förväntas av en. Det var precis så jag sa till mamma, och då nämnde hon det. För jag vill inte bli nått som alla tycker att jag skulle passa som, vill inte ha något kvinnsdominerat yrke. Jag tror mycket hellre att jag jobbar med karlar. Lättast så på nått vis. Känner jag att sotare inte är nått för mig, då ska jag nog börja plugga målning, kakling, elektonik, it datorer, eller nått liknande. Haha, började prata om präst men kom ganska snabbt fram till att det kanske inte är något alternativ om man inte tror på Gud. Apropå Gud, mannen med stort G. Jehovas hade ringt pappa här om dagen (eftersom han aldrig öppnat dörren när dom ringt på) och började prata.

Jehovas: - Har du funderat någonting på Gud då?
Pappa: - Nä, det tror jag inte att jag har gjort....
Jehovas: - Inte? Men det gör ju alla människor? Världen kommer ju att gå under snart såsom vi skräpar ner..
Pappa: - Jaha? Men vad har det med Gud att göra?
Jehovas: - Ja, men vi kan inte fortsätta behandla jorden såhär!
Pappa: - Ja, MEN vad har det med Gud att göra?
Jehovas: - Ja, men det är ju han som kommer rädda jorden och oss!
Pappa: - Jamendåså!

Pappa ställde honom mot väggen och han blev helt tyst..

Hemma i bosvedjan och pigg som en mört!
Vill hemskt gärna hitta på någonting! ..får väll helt enkelt ta en sväng.

Igår blev jag ju somsagt bjuden på middag. Jag har ingen som helst aning om vad man kallar den middagen, men otroligt vad fint och gott det var. Bara salladen(!?). roucolla, gurka, tomat, rödlök, rostade pinjenötter, parmesanost och citronsalt. Utsökt! Skulle kunnat ätit bara sallad!
Efter det var det självklart hockey, och vi klättrade upp till slutspelsplats! Starkt jobbat mot HV. Nu är det bara 9 poäng att spela om kvar. Nästa match, måndag. Jag får försöka få in matchen på radion eftersom jag förmodligen sitter på bussen påväg tillbaks till kära Rosersberg!
När jag kom hem igår blev det vin såklart. Vin funkar alltid! Fick sms om att jag skulle komma på fest, men kände att när jag precis kommit hem från det stället och klockan var kring 12 så tackade jag artigt nej, men sa att jag snart fyllde år och tänkte försöka kalasa till det lite. Plus att jag satt och pluggade för fullt ;) ..men jag tycker om det! Mycket!

Klev upp kring 10 imorse, sen dess har jag druckit kaffe och surrat med några pysar på msn. Som jag sa, jag förstår inte vad det är som händer? Tror att det är någon som driver med mig.. Sen igårkväll har 6 stycken addat mig msn(!?). Vart kommer dom ifrån? Frågade en kille alldeles nyss och han hittade alltså min msn på lunarstorm? HAHA! Jag skrattar ihjäl mig! Trodde att den var borttagen, men icke.
Nu ska jag klä på mig lite, ta en springtur kring bos, sen ta pappas bil och göra lite ärenden och sen blåsa upp till indal tror jag:) Morgondagen är lite pirrig. Får se vad som kommer hända, sjukhuset klockan 14. Och sen på bussen påväg "hem".

Ett stort tack till dom som tycker om mitt sätt att skriva!
Det värmer må ni tro.

Puss! :)

Idag ska jag bli bjuden på middag, japp! Ni läste rätt, bjuden på middag! Det ska bli trevligt. Kom precis innanför dörren, tog mig en joggingtur ute i det blå, det om någonting var skönt! så nu väntar duschen på mig. Japp, kan vara det bästa. Ska ta mig en snus, duscha, torka/klä på mig, sätta mig här o fortsätta plugga! Kan livet vara bättre just nu? ..och är jag dum när jag säger att jag älskar att plugga(!?)

Hör av er ikväll! :D Pussi

Gårdagen bestod av ett mystiskt samtal när jag satt på bussen påväg hem. Jag antecknade ner lite frågor; pojkvänner, vänner, utséende osv.. ska slipa på detdär senare! Slog på och kollade på; det regnar köttbullar. Hur kan jag fortfarande vara så barnsligt förtjust i tecknat? Det finns helt enkelt inget bättre. Kramar, tecknat och dusch. Det är vad jag tänker på (just nu).. inte rosa fluff, sex och ponny:sar. Haha, ja. Tur att vi har roligt iallafall.
Sundsvall.
Lite middag.
Sen blev det vindrickning.
Idag är det en ny dag, och jag känner mig så himla pigg o glad!=D

Känner mig även glad att Madde tagit bra hand om Meg!

Nu ska jag plugga lite, skriva ner allt till provet så jag kan skriva ut det när jag väl är här hemma och har fri tillgång till skrivare! Kaffe, absolut!




i miss you my friend.

Livet leker just nu, håll med mig?

Dagen började som så många andra med fil och müsli. Väl på skolan blev det mycket prat om säkerhets- och takanordningar. Intressant, ja. Efter lunch var det dax för oss att testa på själva yrket lite mer.
Vi skulle klättre upp i ett skorsten.
Som var 18 meter högt.
Nu kanske det inte är alla som vet, men ja, jag är höjdrädd. Kanske inte såhär fasligt rädd som man kanske kan vara men jag har respekt för höjden. Och det ska man ha!
Men det var inte det som det handlade om idag, utan det var mer styrkan. Det var så otroligt jobbigt, och jag skulle ljuga när jag säger att jag är den ända som kommer ha träningsvärk imorgon.
Iallafall. Innan jag skulle sticka upp min kropp i det långa röret så var jag kaxig, oja! Eller kanske inte kaxig.. rätt ord är nog taggad!
Iallafall (igen).. Innan vi började så sa Tommy att det var några som inte klättrat upp alls och att det var vissa som ville ha med Tommy där bak. Jag kände ganska direkt att jag skulle göra detta själv. Jag började att klättra upp, när jag kommit hälften så kollar jag upp, ser himlen och inser hur jävla långt det är kvar tills jag kommer upp. Jag vänder mig om, halvskriker att jag kommer ner igen, och kommer ganska snabbt fram till att även om jag klarar mig dit upp på min styrka så kommer jag inte orka klättre ner. Min tanke var att ramla ner.
Jag klättrar ner och säger att dethär yrket inte är något för mig.. Går ut, tar lite luft och inser att det absolut inte handlade om höjdrädslan den här gången, utan att det mer handlade om hur stark och uthållig man var.
Jag går tillbaka och säger att jag vill försöka igen. Jag ville helt enkelt inte svika mig själv. Detta skulle gå, med min vilja och styrka eller inte. Sant och rätt. Frida klev upp på stegen igen.
Dom sa: "Ska du inte göra detta en annan dag då? Jag menar du har redan varit halvvägs upp och tröttat ut dig själv?"
Jag tror det var det som verkligen gjorde att jag ville försöka igen.
För er som inte förstår.. Och jag talar inte bara för mig själv eftersom jag är otränad(!?) utan eftersom det verkligen var bland det jobbigaste jag har varit med om.
Hack i häl efter JanneBoy klättrade jag. Med overall, hjälm och munskydd klättrade jag med stängda ögon hela vägen upp tills jag hör: "Nu är du snart framme!"
Felet jag gjorde första gången (enligt mig själv) var att jag drog mig upp med mina armar, klättrade med dom på dom små pinnarna som man sätter fötterna på.. när jag sen insåg andra gången att det var mycket behändigare att glida med händerna upp längst med sidorna på stegen (fästningen).
Väl uppe, anfådd som få (nej, som alla andra) sätter jag mig ner, orkar (läs: törs) inte ställa mig upp för att se ut över området.. Dels därför att jag är höjdrädd och dels därför att jag någon gång faktiskt ville komma ner därifrån(!?).
Satt och pustade i sisådär 1-2 minuter med JanneBoy tills jag kände att det var dax att klättre ner. Likaså där blundade jag bara därför att jag inte skulle kunna se hur långt det var kvar. När man inser hur långt det är kvar blir man på något konstigt vis tröttare och orkar mindre. Därför är det lika bra att bara köra på. Jag hör: "Bara 5 meter kvar nu!" (Jag kollar ner och inser att det absolut inte är 5 meter utan närmare 10, men blir glad när folk bara säger saker för att göra mig lugn).
Väl nere är jag ganska stolt över mig själv att jag trots allt klarade av allt.. Och ja, jag inser att ni som läser detta kanske tycker att jag verkar vara den vekaste i hela världen. Men tro mig, även den vältränaste skulle bli svettig av detta. Nog om det..

Innan den här lektionen spelade vi lite boll. Jag fann en fotboll och började självklart att jonglera med den. Gud vad jag saknar fotbollen! Niklas joinar mig och han föreslår att vi kör GRIS (enligt hans regler). Visst tänker jag och börjar. Jag säger bara utklassning! Spelade in en film när han går kring mig och ser ut som en gris och låter som en gris kring mig. Man kan ju alltid hoppas att jag lägger upp den här!

När vår grupp (1) slutade så var klockan mer än vad den borde. Jag erbjuder mig att skjutsa ner resten av dom till pendeln så snäll som jag är. Fyller bilen och brummar neråt.
Resten av dagen har spenderats i köket, köksbordet eller biljard/pingisbordet. Det har varit en otroligt trevlig kväll och jag måste tacka alla inblandade!

Efter två öl och en halv vinflaska så känner jag att det var dax att dra sig till rummet innan kvällen skulle göra lite som den själv ville. Men återigen, Tack!

Nu ska jag borsta mina gaddar och slå på inget mindre än The big bang theory.. eller How i met your mother. Jag kan helt enkelt inte bestämma mig.

Efter igår så känner jag att jag behöver sömn. Jag stannade nog lite väl länge framför datorn igårkväll, för att klinga och klura på den nya låt!:)

Kvällen är kommen, och vi hörs förhoppningsvis imorgon igen!:)
Pussis!

Hemma..
Öl..

Nu blir det öl, rådjur och potatisgratäng med en skräll dus med folk! Det ska bli riktig trevligt! Nej, somsagt måste kila och se om man kan hjälpa till med något!

Återkommer om min dag senare!
Den har varit otroligt spännande! ;)

Dagen började med att kliva upp kring 20 i 8. Tror att jag är den ända som sover ut så länge man kan (!?). Det ända jag ska göra på morgonen är ju att klä på mig, äta och borsta tänderna, OCH sno en kopp kaffe och det är nån vänlig själ som gjort det!:)
En stor tallrik med fil och müsli och några timmar senare håller jag på att somna på lektionen. Tur att det finns dom som piggar upp lektionerna iallafall. Efter skolan agerade jag lite taxi, och vi brummade iväg för att inhandla lite välbehövda saker. Snus stod på min lista. Väl hemma i vårt enkla lilla boende knackas det på dörren och vi ska iväg o träna. Det blev mycket prat om dittan och datten, och kom utsökt att tänka på Svingelskogen när jag glatt började sjunga en liten melodi. Otroligt bra! Efter några situps där och armhävningar där så blev det en efterlängtad dusch. Kanske att det är det bästa på hela dagen varje dag (!?).
Till middag blev det pasta och en otroligt god köttfärssås med inslag av taco. Efter maten blev man sig lite däst och hamnade i vardagsrummet framför teven med telefonen och kepsen. Ja, jag vet. Har fortfarande inte kunnat lägga alla namn på minnet, därför skapar jag mig mina egna påhitt.
Kom precis in till mitt lilla krypin, ska självklart se på dating in the dark! Sen fortsätter ju kvällen med en rad program som mycket väl kan vara värda att kika på. Idag fick jag otrolig hemlängtan. Så jag måste återigen skriva hur glad jag är över att jag ska hem till mitt riktiga hem till helgen. Åh. Även om det känns som att jag inte kommer har tid till att göra speciellt mycket, så ska det bli skönt. Åker ju trots allt bara hem därför att jag fått tid hos bettfysiologen (äntligen). Så vi får se vad som kommer att hända på den fronten.

Citerar en otroligt glad Madde:
"MEN HÖRRNI!?!? Ska vi inte hitta på något roligt i helgen då?
Det var då du skulle hem va, Frida?:D"

Låter som att man är populär här va?
Ja, man får tolka det som man vill..
Till hennes försvar så lät det inte så när hon tänkte det.
Men jag vet att hon tycker om mig innerst inne:)

Nu ska jag borra mig ner framför teven!

Dagen till ära har jag tränat. Träningsvärken kommer nog imorn ska ni se. Har pluggat förfulla muggar, hunnit med att duscha 2 gånger, en innan jag tränade eftersom jag inte planerat att träna, och en efter såklart. Ligger i min säng med fötterna i vädret o är trött i fingrarna av allt skrivande. Ska ta mig en paus och laga till en riktigt god och fin middag:) Nu är det inte långt kvar tills jag beger mig mot min hemstad. Det ska bli skönt.

Igår mådde jag lite halvdåligt när jag insåg att det måste spöka här. Men det är väll saker man får leva med helt enkelt. Så länge jag får sova ifred så är jag nöjd.

Madde o jag försöker planera bus. Det ska nog bli bra tillslut!

Iallafall, anledningen till att jag tog mig för att skriva här just nu, det är för att jag tycker att det ska bli så otroligt härligt att få komma hem till helgen:) ..o träffas.

Gitarrlektionerna är halvt spikade. Looking forward to!

Nej! Återkommer kanske senare! :)
Pussis!