ffridanilsson

Ja.. jag känner mig inte riktigt redo för att börja plugga än, därför intalade jag mig själv att jag måste skriva lite i bloggen först. Jag var hemma i Sundsvall i helgen, och som planerat blev det en tripp till laserhallen på lördagen för att fira Hallin på sin 25-årsdag. Väl där sattes jag i jobb med att lasta in all öl i alla kylskåp (ja, det var otroligt mycket).. och efter det flöt det lixom bara på. Det blev så att jag blev ståendes där hela kvällen, vilket egentligen bara var bra eftersom jag inte kände speciellt mycket folk som kom:) ..när kvällen började nå sitt slut var jag också ganska slut (ja, jag var otroligt bakis dagen efter).. Väl hemma var klockan kring halv6 kanske (!?) och då började jag knapra på chips innan jag tvärslocknade i soffan. Dagen efter är inte ens värd att nämna.
Helt klart värt! Eftersom jag stod i baren hela kvällen så fick jag en femhundring innan jag skulle hem. Tackade och tog emot, även fast jag inte hade förväntat mig någonting, eftersom jag skulle gjort det gratis, 3 gånger om, helt klart!

Måndag var det sjukhuset igen. Sen påbörjade jag min resa till Rosersberg som så många gånger förr. Kan ni tänka er att jag hittade hit, helt på egen hand, utan en gps till hjälp? Jo.. för jag är ju faktiskt här nu.

Idag har det varit mest praktik, roligt att få göra saker (om det nu skulle fungerat).. Men vi var rörande överrens om att det bara var skit alltsammans, eftersom det var läckage mest överallt. 80-90 Pascal.. hm, vi skulle alltså upp till 400.. Smällar man får ta!

Tillagade mig lite wok när jag kom hem, åkte och handlade med madde inför morgondagen. Vi ska grilla hade vi tänkt, längtar redan! ..OCH! fotbollsturneringen, icke att förglömma. Jag fick reda på igår att jag är inräknad i grundarnas lag. Vi mot teknikerna. Synd att jag glömde joggingskorna hemma bara, men det löser sig, som allt annat. Roligt ska det bli iallafall. För är det nått jag saknar, så är det fotboll. Men eftersom jag har den foten som jag har, så går det inte.. men lite svin får man räkna med.

Nu när jag skrivit så fint om mina dagar, så måste jag återgå till det jag egentligen skulle ha börjat med för 2 timmar sen. Plugg! ..så går det om man ska ta ledigt.

Sovmorgon till 10 imorn, dock ska jag upp tidigare och fixa lite med köttet tills senare på kvällen! mummaaaaaaa

Vädret är underbart! Ett glas vitt på balkongen kan nog vara det bästa alternativet någonsin. Ikväll blir det som ni kanske förstod vindrickning, får se om jag blir hemma ikväll eller om det dyker upp någonting annat, men lugnt blir det iallafall. Hade nästan glömt bort att det är lokalfest imorn. Jag hoppas att det kommer otroligt mycket folk. Så imorgon ska jag åka och inhandla kläder,skor, åka till indal och byta till sommarpjucksen, och sist men absolut inte minst viktigast, bolaget:)

Till middag idag blir det klyftpotatis, kött, sallad och sås!
..kan knappt bärga mig!

Gårdagen i Rosersberg får jag helt enkelt återkomma om (fniss).
Tjingdå, puss!

Nu var det några dagar sen sist igen, men frukta icke, jag är vid liv. Hur konstigt det än må låta. Dagarna här i Rosersberg har varit både bra och dåliga, men det är bara därför att det finns stolpskott till människor. Natten till måndag var det alltså inbrott i min kära meg (bilen). Krossade vänster ruta fram och tog såklart gps:en (som jag självklart hade planerat att ta in men eftersom jag precis kommit dit och hade så mycket annat att bära så blev det inte så). Nu kan ju alla som känner mig väl ställa sig den stora fråga; hur fan kommer du att hitta hem till Sundsvall igen? ..ja, och jag klandrar er inte för det, jag är själv otroligt misstänksam. Men förhoppningsvis, som allt annat, så löser det sig. Huvudsaken jag kommit hem tillpå måndag (dock har jag svårt att tänka mig att jag behöver fyra dagar på mig att komma hem, men.. vad vet man). Det blev alltså till att ringa polisen och lämna in en anmälan, inte för att jag tror att dom kommer "fånga the bad guy", utan för att det tydligen är så man ska göra. Fick tag på ett nummer till en bilverkstad eftersom jag gärna vill ha en ruta när jag ska försöka ta mig hem på fredag. Otroligt trevligt folk! Det började med att jag pratade med en kvinna, och jag sa som det var att jag hade haft inbrott och att jag är här för studerandets skull, och att jag egentligen inte har någon som helst aning om vars jag befinner mig. Min förhoppning var att ta mig hem på fredag eftersom jag återigen ska besöka sjukhuset på måndag. Hon kopplade mig till en av mekanikerna, Stefan. Han var så hjälpsam och trevlig att jag fällde en tår innan vi la på luren. Han skulle återkomma när han fixat fram en ruta och lås (eftersom dom gått lös på låset också, ett hål kvarstår). Han ringde upp och sa att allt var klappat o klart. Sen kommer hans fråga (hur han nu kunde veta det!?).. Jag misstänker att du kanske inte hittar hit? (Det var mer ett konstaterande än en fråga). Ärligt svarade jag nej. Den snälle Stefan säger då att han ska komma och hämta bilen min. Man blir så glad när man märker att det finns nått gott i allt. (Klart att det är hur tråkigt som helst det som hände lilla meg, men man lär sig saker varje dag, och stöter på folk som får en att inse saker). Han skulle ha ringt mig idag eftersom bilen förhoppningsvis är klar nu, men inget samtal har kommit ännu. Ja. Tanken har slagit mig, eftersom det inte är någon som känner igen verkstadens namn. Men mitt hopp lever ännu. Jag litar på honom.
Vad har hänt mer?
Puben var öppen igår (idag och imorn också). Det blev självklart en kväll att minnas. Vissa bra saker och vissa lite mindre bra (som man kanske helst av allt önskar att man inte sett). Frågan kvarstår. Vad tror gubbar på 40+ egentligen.. "Ja, men varför inte flörta med en 20åring. Jag har nog en chans". Det fanns stunder när jag var sugen på att smälla till ett 3-tal gubbar. Men jag gjorde det inte.
Idag har det grillats och druckits en öl. Det får räcka med en idag eftersom det verkar som att det blir lite mer kalasande imorn.
Jag skulle sätta mig och plugga en liten skvätt, rätta till saker på grupparbetena, men jag förstår helt enkelt inte vad det är jag ska göra, så jag måste prata med gruppen imorn. Och imorgon är dagen när vi får reda på proven (vet redan att jag fick g och inte ig). Men det är väll som Madde säger; man ska bara ha någon poäng över gränsen, annars har man pluggat för mycket. Det klarar vi nog galant.
Pratade precis med daaz. Det kändes bra att höra hans röst. Var ett tag sensist, även om det kanske bara är några dagar sen.

Jag borde gå ner och träna lite i gymmet, men kroppen säger emot. Det får helt enkelt bli lite film, men först några klipp av Småstadsliv. Det kan man aldrig få nog av!
gång på gång..

Nu är jag här.
Igår trodde man att man skulle få träffa en snygging, men så blev tydligen inte fallet. Vaknade istället imorse med massa sms. Gick och la mig i tid eftersom jag skulle köra massa bil idag. Resan gick utomordentligt bra, dock lite tråkigt och köra bil själv, utan sällskap. Men som ni kanske märker, jag överlevde. Nu har jag bäddat sängen, packat upp lite saker (alla kläder får vänta, orkar helt enkelt inte nu!) och funderar på att slå på en film tills maddelito kommer brummandes. Sen måste vi åka o handla mat!
Till helgen kommer jag hem eftersom jag återigen måste på sjukan. Och det kanske passade hur bra som helst, eftersom det är festis i sundsvall på lördag. Jag misstänker att det kommer bli en helt underbart sjuk kväll. Om inte, så får man göra det till det.

Uppdaterar kanske senare, finns inte så mycket att säga änsålänge.

Visst är det jobbigt när man gång på gång blir påmind om någonting som man absolut inte vill minnas!? ..allt man ser, allt man hör, allt man gör, allt man känner..
Det jobbiga med det här behöver inte vara att man saknar någonting,
vilket det självklart annars kan betyda,
men i mitt fall betyder det bara att jag blir besviken, förbannad,
och ledsen för din skull.

Igår blev det hårfärgning (på mig), film, skitsnack och massa skratt. När jag vaknar märker jag att jag hade några övernattare (Johan o Caroline) som ville ha snålskjuts med mig på min väg till arbetet. Åkte därför lite tidigare vilket egentligen bara var rena vansinnet, eftersom jag kom till jobbet tidigare än vad jag brukar (!?). Och eftersom chefen fått för sig att ta igen alla nyklar så var det bara att stå utanför i regnet och vänta. Det har varit otroligt skönt att det regnat ändå. Luften blir frisk, och som jag sa till Erik idag; vem har dött av lite vatten? Nej, det var positivt idag, så snön tinar bort snart också. Ända nackdelen var att jag höll på att frysa ihjäl med mitt linne, t-shirt, tjocktröja och vinterjacka, medan Erik tog av sig till t-shirt. Jag har nog ganska lätt för att frysa har jag kommit fram till idag. En till sak som jag insett idag är hur otroligt hundrädd jag är för hundar som jag inte känner (gjorde ju inte precis saken bättre av att tanten säger; bäst du inte klappar han så mycket, man vet aldrig. Självklart slutar jag klappa medan hunden fortsätter klä av mig med ögonen och snosa mig från topp till tå. Tanten går in, Erik upp på taket och kvar står jag med hunden. Han börjar tokskälla och morra och mitt hjärta höll på att slå knut på sig själv. Jag fick självklart för mig att han var arg och skulle smaka på mig. Ska man ha hund, ska man ha pli på dom, rakt av). Och en sak som jag o min kompanjon inte förstår, är varför alla hundar dras till mig. Dom ska nosa och slicka på mig hela tiden, och jag står bara o väntar på att dom ska käka upp mig. Nä, nu är det kanske inte så farligt som det låter, men kommer det en stor främmande hund så klart jag tar ett steg tillbaka.
"Sista" dagen på kammaren var ledsam. Men som tur är kommer jag snart tillbaks dit, så grabbarna ska inte tro att dom blivit av med mig än! Bjöd på kanske dom godaste mjuk-kakorna som finns (hemmagjort), och alla sprang och tog mer o mer. Jag tror att dom tog slut ganska fort efter att jag brummade hem i bilen. Men det var ju somsagt det som var tanken, och klart man blir glad när det man gör uppskattas:)
Annars har jag inte gjort så mycket mer idag, än att jobba, packa, agerat chaufför.. och nu sitter jag självklart här. Konstigt hur man alltid hamnar vid datorn när man inte har någonting att göra.

Fick iallafall förklarat för mig vilken tur jag har, och vilken skitstövel han är/varit. Tur att det finns dom som är insatt och förstår, och självklart står på min sida. Det kallar jag en riktig vän.

Imorgon bär det av mot Rosersberg (anstalten). Ska bli trevligt att återse vissa ansikten måste jag medge. Vi får helt enkelt se vart det här slutat någonstans.

Nu ska jag slänga mig på sängen och lirka fram en god film.
..det hade ju inte suttit fel med popcorn heller, men jag har varit nog med onyttig idag tror jag. Haha, hela veckan om jag ska måsta erkänna. Men det är tack vare arbetskamraterna!

Jo. Jag gjorde J på jobbet en tjänst (vika tvätt, hänga tvätt, och slänga in en ny maskin). Som tack fick jag mig några stycken öl. Varför inte? Vad ska man säga.
Jag börjar bli en vuxen kvinna.

Det var ett tag sen sist, men man har sina trogna läsare ändå! Inte illa mina vänner, inte illa. Idag har jag varit hemma från jobbet eftersom min förkylning gjort mig förlamad. Pappa kom med hostmedicin, som alla gånger förr, smakar det skit.
Eftersom jag inte ville sova hela dagen (vilket jag utan tvekan kunnat göra) så fick jag för mig att baka. När jag väl står och vispar ihop smeten så känner jag vilken otroligt dum idé det var. Helt slut! Sen till-på-köpet så började jag blöda näsblod eftersom en stor jävla skål landade på min näsa när jag skulle plocka ner någonting annat från skåpet. Men det är precis som det ska, min tur, som alltid. När jag skulle hugga in på glasyren kände jag en lättnad över att jag snart var klar (trodde jag ja). Men det blev ingen glasyr eftersom jag inte hade något florsocker. Då sket jag i allting, slängde mig på soffan, ringde pappa för att höra om han möjligtvis hade lite florsocker på sig (han åkte och köpte det), och somnade innan pappa ens hunnat komma.
Tillslut så blev det moccarutor trots allt. Och jag förstår fortfarande inte riktigt varför jag bakade, för jag var inte sugen på någonting för fem öre. Men det kanske går åt, om inte annat får jag väll ta med mig dom till jobbet. Gav en låda till min kära bror. Ibland kan jag vara riktigt snäll måste jag erkänna. Men framförallt rolig. Ibland.

Nu börjar dagarna att räknas ner tills vi återträffs i kära Rosersberg. Det är blandade känslor, helt klart. Men det löser sig nog när man väl är där.

- - -

Hur kommer det sig att jag inte kan sluta tänka på dig? ..jag vet egentligen inte ens vem du är. Ditt namn, vad du jobbar med och vars du bor. Önskar jag visste mer, önskar jag vågade att ta kontakt med dig. Men fegheten tar över mig totalt. Och den återkommande frågan.. Hur kan jag ens tänka såhär? På ett sätt är det självklart för mig.
Jag kunde inte sluta le.
Och det räcker långt för mig. Att ta detdär steget är jobbigare än jag trodde. Jag fick en liten knuff igår, men vet inte hur jag ska tolka det.
Typiskt tjejer, att försöka tolka allt som sägs. Irriterande jag vet, but i can't help it. Man letar efter små tecken, får för sig att allt är ett litet tecken. Fast det i själva verket inte betyder någonting alls.
Tur att man är medveten om hur man är iallafall. Att man kan blåsa upp små saker tills dom blir så stor att man inte kan missa dom. Det bara måste vara ett tecken.
Dumma lilla jag.

Jag vet att jag sagt på senaste tiden att jag inte vill tänka på någon, att jag inte orkar. Det tar trots allt otroligt mycket av din energi. Men det är annorlunda!
Det känns bra att tänka på dig, trots att jag inte vill erkänna att jag gör det för någon (förutom J). Hon förstår sig på mig.
Nu finns det inte så mycket mer att skriva. Känns som om att jag skrivit det jag ville få fram ikväll. Nu ska jag borsta tänderna, lägga mig i sängen tillsammans med lappisen och som ni kanske alla redan förstått, tänka på dig.

Hur länge klarar jag av att hålla det för mig själv?
Det kanske går över..

Ja, den här helgen har varit otroligt lång. Men också otroligt rolig. Tror inte att det är någon ide att jag ens försöker mig på att förklara vad jag gjort dom senaste dagarna. Men det ska bli skönt att få sova i min säng.
Torsdag umgicks jag med Viktor som planerat.
Fredag busade jag och Malin litegrann.
och igår lördag kom Mattias o hämtade mig, drack vin o umgicks.

Tur att jag var på olika ställen alla 3 dagarna.

Nu ligger jag i soffan, hängig och hostig. Ett glas vin och popcorn var som gjort för denna kväll. Tråkigt att det bara ska vara skit på tvn.

En givande pratstund med en klok kvinna. (skulle kunna prata om detdär bra länge, det finns så mycket att säga)

Nä, somsagt. Vin o popcorn. Får väll ligga här och drömma mig tillbaks.

Puss! ;)

Ja, vad ska man säga.. Vad trodde han? (flinar o skakar på huvudet).
det kommer mera,

Arbetsdagen var ganska glassig och skön. Lite taskigt när man står 10 meter upp och regnet börjar smattra på taket, men det är väll helt enkelt sånna saker som man får leva med. Efter jobbet svängde jag snabbt in på bolaget och handlade ett par påsar. Man vet somsagt aldrig när det kan komma till använding. Förhoppningsvis ikväll (för det har Viktor lovat mig) och imorgon eftersom Malin och jag ska busa! ;)
Det ser jag redan fram emot!

Har precis varit i duschen närmare en timme och skrubbat och skrubbat. Det är svårare än man tror att få bort all sot. Allra helst i ansiktet. Det sätter sig i porerna. Så nu känns det som om huden i ansiktet ska spricka snart, men det kanske också är sånt som man får leva med.
Fick med mig 3 filmer hem av Joel, får se om jag får någon tid över i helgen för att kika på dom, eftersom han rekommenderade dom varmt. Jag måste även ta mig tid att se Avatar (efter). Väldigt delade åsikter om den filmen har jag hört. Så det återstår bara att se vad jag själv tycker om den.

Nu ska jag slänga någonting i magen, byta kanal (eftersom det är snooker), hämta mobilen och försöka få någon kontakt med omvärlden.

Tjingeling på en stund!
Puss!