Konstigare saker har faktiskt hänt
Är väll lite sjuk eller vad man ska säga.. Inget jobb alltså, kan knappt röra mig känns det som.. Kroppen är som en stubbe, typ.
Blåsig dag ute, tur jag håller mig inomhus då.
Klev upp strax efter att jag väckte killen min 07.47, och skrek; du måste åka nu! Han tittar på klockan, säger vafan, ringde inte andra larmet? rusar upp, slänger på sig kläderna, hinner tillochmed klappa mig på foten och säger, vi ses sen!
Saknar honom redan faktiskt.. Men han får väll åka iväg och jobba dåe...
Känner mig fortfarande lite tom, förvånad, besviken och utesluten. Försöker att inte tänka på det, och när jag inte gör det, eller väljer att inte bry mig, så känns faktiskt allt så mycket bättre.
Snart jul också, har köpt några julklappar, men inte allt.. Undra om det kommer finnas nån tid för det!? ..blir mindre julklappar nu iallafall, tur är väll det:)
Det är jobbigt att komma på nått man önskar sig, trots att det nog finns tonvis med saker jag behöver.. Orkar lixom inte gå igenom allt för att ta reda på vad som fattas..
Som ni kanske märker.. Ett helt onödigt inlägg
Där något slutar, tar nått annat vid
Har egentligen ingenting att skriva.. Dom sista dagarna har varit fylld av det mesta, på gott och ont!
Men det är väll så, att där något slutar, tar nått annat vid!
Sad, but true..?
Dagarna bara springer förbi och man vet knappt vart dom tar vägen. Vet knappt vart ens liv tagit vägen, eftersom det inte känns som om man har något, liv alltså. Trots att jag slackat ner på arbetspassen så har jag ju ingenting att göra när jag är ledig? ..och då känns det ju dumt att vara det, ledig alltså.
Det har varit en jobbig månad med många hinder, men ibland måste man försöka inse att det inte spelar någon roll hur mycket man kämpar för någonting när man inte får igen nått på det.
Det är tråkigt när man måste inse att man räknas bort, och inte längre är en del, inte ens en liten del.. när man måste inse hur lite man än vill.
Men ändå skönt att veta, skönt att man tagit reda på det nu, innan allt blivit mer komplicerat, innan man kunnat blivit mer sårad, innan man känt att man delar nått tillsammans.
Men det är väll klart att det gör det, när nått plötsligt försvinner som ändå funnits i ens liv en stund.
Får mig att tänka tillbaka på allt, hur tacksam man ändå är, för tiden som har gått.
Men det är väll som Benny skrev: "Och det är faktiskt inte meningen att vi skall hålla ihop med alla livet ut. Människor kommer och går i ens liv, vissa har man bara en kort period medans andra stannar längre.
Och förringa inte de kortspringande vännerna, ni har kunskaper ni ska ge varandra som inte är så tidskrävande. Sedan kan och ska ni gå åt varsitt håll. Våga släppa taget!"
Och jag antar att det är väll det jag måste göra, släppa taget! <3
