Magkänslan
Veckan, eller snarare veckorna, som varit har fått mig att inse att jag måste lita mer på magkänslan. Den finns där av en anledning. Och jag är en sån person som ofta tar på mig saker trots att kroppen artigt tackar nej. Jag blir arg på mig själv när det blir så. När jag inser att jag är en sån människa som jag själv uttryckligen hatar. Okej, starkt ord, men jag tycker inte om människor som säger en sak, och sen backar tillbaks. Därför ska jag försöka sätta stopp för mina dumma påhitt genom att senare idag ringa ett samtal. Ett otroligt jobbigt samtal, men jag har vändit utochin på mig själv och slutligen insett att det måste göras. Man ska inte göra saker som varken känns bra eller rätt.
Jag måste börja någonstans.
Jag mår ju så otroligt dåligt när jag vet med mig att jag sagt ja, och sen inte vill. Det är inte roligt att tacka nej i sista stund, och det är heller inte roligt att göra någonting som man inte vill. Jag är så tacksam att jag har min kloka mor och förstående sambo, som förstår sig på mig, och att dom kan sätta stopp när dom ser att saker och ting går för långt.
Men ibland är man i en knepig situation där man varken kan eller vill säga nej. När allting helt enkelt går för fort. Hjärnan och kroppen hinner inte diskutera. Och poff, så var det klart.
Magkänsla. Jag har aldrig riktigt tänkt på den förut, först för två veckor sedan. Jag fick upp ögonen och såg allt klarare än någonsin tidigare. Förstod att jag faktiskt har en egen vilja av en anledning, och som jag bör följa för att må så bra som möjligt.
Jag är döless på min vardag. Därför tar jag tag i saker och ting nu. Det kommer inte ändra sig om inte jag själv gör det. Sen är det svårt när man inte riktigt vet vad man vill. Men det är iallafall inte det här, det är vi överrens om, hjärnan, kroppen och jag.
Människor som känner mig närmare inpå livet vet att jag har svårt att säga nej, och det uttnyttjas därför väldigt mycket, fastän att jag själv inte insett det tidigare. Jag har alltid försökt att vara alla tillags utan att lyssna på mina egna behov. Och där dyker magkänslan upp igen. Jag känner den tydligare nu och kan tyda den på ett annat sätt. Jag förstår vad det är den vill.
Nu börjar vi om härifrån.
You can do it!
Det är märkligt hur vuxna människor kan bete sig så otroligt barnsligt. Hur dom lägger ner hjärta och själ i att försöka förstöra för andra. Då dom istället skulle lagt den energin på något helt annat. Och det är märkligt hur man (utan att det sägs ut högt) måste välja sida.
Någonstans kan jag känna att vi bryr oss för mycket om vad andra människor tycker och tänker. För i grund och botten måste det ju handla om vad du själv anser vettigt och bra. Jag är en sån person som bryr mig mycket om vad andra tycker. "Vad skulle dom säga om jag gjorde si? Vad tycker dom om mig nu när jag sa så?" osv. Och det kan visserligen vara en bra egenskap att man inte bara kör sitt race utan att man istället tar in andras åsikter och har dom i åtanke.
Jag sitter och jobbar natt just nu och fick för mig att jag skulle skriva några rader. Älskar att skriva när jag väl vet vad jag ska skriva om, men det är så himla mycket som flyger omkring i huvudet. Undra om man skulle försöka och ge sig på att varje inlägg ska ha en rubrik. (Nu tänker nu säkert; höhö, men det måste den ha annars går det inte att publicera). Jo. Jag tänker lite mer somsåhär, att ett ord, en rubrik, ett ämne att diskutera med mig själv, för och nackdelar, scenarion, egna erfarenheter, och framförallt mycket tankar. Ja, jag märker ju själv när jag skriver hur otroligt bra det låter. Men jag vet också med mig att det kan vara väldigt svårt att hålla. Och det svåraste av allt kan ju vara att komma på just ämnet. Men om man kortar ner allt till endast känslor (typ), då skulle det ju kunna bli lite enklare. För känslor är ju faktiskt någonting jag älskar (hur mycket jag än må hata vissa). Jag ska försöka att ta mig tid åtminstone en dag i veckan och skriva av mig om en känsla som jag haft återkommande under den veckan. Låter intressant, visst! Men vem försöker jag lura?
Det är alldeles som.. nu när jag har flera timmar framför mig, flera timmar som jag skulle kunna ägna åt att skriva så kommer jag inte på ett minsta dugg! Just därför brukar jag skriva ner i anteckningarna i mobilen när jag kommer på något jag vill skriva, en mening, ett ämne eller bara ett endaste ord.
Nä, nu är det tomt. Hejsvejs!
Jobbas literå
Har precis slagit på nån film.. Bara för att hålla mig vaken. Det har ändå gått ganska bra, då jag tycker att första natten kan vara jobbig eftersom man iprincip är vaken ett helt dygn i sträck.. Längtar till sängen nu. Har så fruktansvärt ont överallt så jag bara vill gråta. Men jag vet att det kommer lägga sig och att det är tillknäckningen igår som spökar. Plus tejpen på ryggen. Mina axlar är inte van att försöka vara i den positionen. Men jag lägger ner hjärta o själ i detta, all makt åt Krister min befriare. Typ.
Annars då? Saknar sambon min. Han ligger hemma nu och snarkar för fullt medan jag drar in päningarna;-)
I helgen var det snack om en liten reunion från BF, men jag tycker det verkar som att det kanske inte blir nått av, det var lixom planerat så nära inpå. Hoppas på finväder i helgen iallafall. Vore mysigt att åka till stugan med mamma o Joel och angla/pimpla beroende på om det är nå is. Tänkte även åka till mamma på fredag då hon ringde för nån dag sen och undrade om vi inte kunde vara med varandra då Lasse åkte iväg till Paris i tisdags och kommer hem lördagkväll.
Nu är jag trött.. 3 timmar kvar.. Ont.. Är less på att känna smärta.
Pusstjing!
Tejpad rygg
Idag har jag blivit tillknycklad igen. Var tillochmed lite läskigt idag när han skulle knäcka till nacken min, men det gick ju bra! Och man känner sig så trygg tillsammans med honom! Underbart!
Jag gick därifrån med tejp på ryggen, som ska hjälpa till att räta upp mig. En påminnelse som stramar till när jag håller på att sjunka ihop. Jag är full av hopp!
Har precis ätit, tänkte rensa soffan lite så jag kan slänga ikull mig en stund innan jag kliver på första jobbnatten! Fick inte mycket sömn, och den lilla jag fick var inte bra.
Vila var det ja!
Lite tid åt mig själv
Inatt skulle jag kliva på 4:e natten (extravak) på rad men blev uppringd av jobbet där dom sa att jag inte behövde komma inatt.
Min rygg är värre än vi trodde, så det kommer bli rätt tufft framöver..
Började med LCHF den 17:e mars. Har hittills gått ner 4,5 kg, men har stått och stampat på samma ställe i ca en vecka nu.
Ska göra mig i ordning nu för att åka på kören. Var ett tag sen sist. Det har varit så himla mycket på sista tiden så har varken haft ork eller tid..
Imorgon blir det familjemiddag hos mamma! Spännande;-)
