Ett vilddjur och en skrikhals

Ja, lite så är det när man ska ut på tur med båda barnen - ensam. Har jag inga gråa hårstrån än så borde dom vara på intågande.

Skulle på BVC idag med båda två.
Elmer stannade på 13,8kg och lillwalle väger nu 5,8kg.
Även fast det var en pärs att åka iväg själv med dom så känns det skönt att ha gjort det själv. Man måste ju lära sig någon gång. Kvinnan har ju klarat av det i många år innan mig + att antalet barn även kan ha varit bra mycket högre.

Äntligen helg! Härligt att få ha pappan hemma med oss på heltid även om han ska iväg och pyssla med diverse. Blir som lite avlastning för mig. Swishade över pengar till min man så han kunde springa in på bolaget och köpa nått bubbligt till mig! Längtar redan!
Dom här mammakilona får nog hänga kvar ett tag till. Är det sommar så är det och jag är så trött på hysterin kring att såfort som möjligt svälta sig och gå ner i vikt. För mig är det en självklarhet att amma sitt barn (om man kan), men vi är alla olika. Jag höll ju ut i 10veckor (!!!) med Elmer utan att ha fått till amningen, tills snorbromsdoktorn bokade en tid för att klippa tungbandet på honom. Lillfisen! Att ingen lyssnade på oss från allra första början är för mig en gåta än idag. Det var mycket blod, svett och tårar under dom veckorna. Och efter bara någon dag kunde han ju dricka ur koppen galant. Det var en stor räddning för oss - koppen OCH den elektriska pumpen som jag fick av mamma.

Waldor har varit lite gnölig i nån veckas tid, anledningen är förmodligen all mögelost som jag tryckt i mig såfort jag fått möjlighet. Slut med det i nån månad innan magen hans blivit lite starkare.

Nu ska jag ta en snus och prata lite med storpojken som går omkring och ropar "mommo, sassis" (mormor och Lasse).

Hejdå!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0