ffridanilsson

Jag har haft så otroligt mycket att skriva om..
Det ända jag kan känna just nu, som jag skulle vilja skriva,
det är..
att jag tycker synd om människor som inte vet vad dom ger sig in på.
Har stött på så många osäkra människor på sista tiden,
som tror att man alltid måste ha ett förhållande
för att kunna leva ett bra och meningsfullt liv.
Kommer aldrig hända.
Inte så länge du lever ditt liv som du gör.
Dom som gör allt bara för att få en partner.
Det värsta, ljuga.
Att försöka ljuga sig igenom livet.
Smart drag dude! (läs: stolpskott).

Tänk efter, lyssna, ta reda på det förflutna..
Nej, man kan inte ändra på sig sådär snabbt, om ens man kan.
Klart personen ifråga får det att låta som att han/hon är världens bästa..
been there, done that, om man så säger..
Man blir helt enkelt lurad, till tusen. Inte bara en gång.

Det är nästan lite synd att människor inte kan leva själv.
Varför alltid vara tillsammans med någon?
För mig tyder det bara på desperation och osäkerhet.
Någonting som det absolut inte handlar om, det är kärlek.
Ni må tro det.. men ni lurar er själv.

Prova lära känna dig själv innan.
..för gör du inte det, så kommer du aldrig få ett förhållande att fungera.


Ska försöka bättra mig på denhär biten med att skriva.
Men nu är det sommar, och man sitter inte speciellt ofta vid en dator.
Nu myser jag i stugan tillsammans med mina grabbar!

Jodu.. det var ett tag sen man såg ett nytt inlägg här. Jag har inte riktigt tänkt på det, eller haft tid på nått vis. Jag har ju trots allt försökt att gå o lägga mig kring 21 varje kväll (inte för att jag vill lägga mig tidigt, utan för att jag verkligen är trött). Vad finns det att säga.. jag trampar på, på praktiken, trivs otroligt bra med alla grabbar och hoppas innerligt att det blir fortsättning på det. Sist jag var på väg hem från Rosersberg fick jag självklart krångel med bilen (allt händer mig). Såfort jag kom hem fick jag ett infall att åka till sotarkammarn eftersom vi har en kille där som är renaultmekaniker. Bad honom lyssna på bilen min och vips så skulle han hjälpa mig med allt! Underbart? Minst sagt! Det är nästan så jag blir lite förvånad över hur otroligt snälla vissa människor kan vara. Bilen är fixat men vi ska ta en titt på den igen nästa vecka, för lite finslip, duvet.

Igår var det lite festligheter i lokalen i bosvedjan. God mat, god dryck, lekar, musik och dans. Den här dagen hade jag planerat att sola lite, om nu solen vill komma fram på heltid. Det hade varit riktigt härligt att ligga på balkongen i indal nu faktiskt, men jag vet inte om jag är körklar än.

Jag drömde något otroligt märkligt inatt också. Det började med att jag kom hem, pratade med pappa om hur mycket jag plumsade i snön, att den var ända upp till midjan på mig och pappa försökte förklara för mig att det bara var 45 cm. ..och sen märkte jag att han hade hål i öronen. 8 stycken! ..som även såg ut att vara tagna på måfå (dom satt här o där). Öronen var täckt med svart siden också, mycket märkligt, men jag tyckte att det var fint och frågade såklart vart han hade tagit dom eftersom jag tyckte att det såg proffsigt ut. Vi började åka till stället då vi möter min kära mor. Hon började berätta om damen som tagit pappas hål och hon tyckte absolut att jag skulle ta några. Vi hoppar in i en hiss, jag ställer mig i spegeln för att se vart jag ville ha dom, men jag hinner inte föränn hissen stannar och mamma o pappa kliver ur. Utanför står damen. Jag vågar helt enkelt inte gå fram till henne, så mystisk såg hon ut. Mamma kliver ur, en annan kvinna säger något till mamma på ett annat språk och mamma svarar: "Ja, hon måste lära sig."
Helt plötsligt har jag med mig en pojkvän (!?), som förövrigt såg ut som Mowgli. Vi sätter oss ner vid ett bord och bara sitter, medan mamma börjar hålla på med tyg och prata något språk jag aldrig hört.. Sen kliver mamma och min pojkvän upp och ska gå. Jag ser ut som ett frågetecken och frågar vart dom ska, Mowgli kommer fram till mig och säger att han gör slut. Jag tittar på mamma som har världens största flin.. Får självklart för mig att han vill vara tillsammans med mamma istället för mig (!?).. Kliver upp, går ut, när jag inser att jag kommit in på en teaterscen. Blir arg på Mowgli (eftersom jag insåg att det bara var på skoj), drämmer till honom och går.. Det sista jag hör är mamma säga nått med: "Om ni inte blir tillsammans igen, så vet jag inte vad jag gör.."

Så.. det blev inga hål i öronen för mig:)

Nu ska jag ta en titt i kylskåpet, kanske ta mig en dusch i förhoppning om att solen kommit fram tills jag är klar.