somewhere in the blue



Fundersam.
Retar upp mig på saker. Mycket saker, skitsaker.


Älskar att se dig le, det lixom drar i mina egna mungipor.
Vill leva ett helt vanligt Svenssonliv och veta att din gränslösa kärlek alltid finns där,
trots alla skrik och tårar. Vi har varandra, alltid!
När jag sitter och funderar så förstår jag på nått vis att det alltid kommer vara så,
du och jag. Men den andra stunden säger tvärtom. Jag blir osäker på vart vi står.
Jag blir nästintill säker på att dagen då du ska lämna mig strax kommer.

Orkar inte. Orkar inte tänka. Orkar inte känna någonting. Orkar inte gråta.
Men det är inte det lättaste att försöka styra över känslorna eller tankarna.

Jag hoppas dagen kommer, då jag bara kan finnas till, andas och njuta.
Titta mig över axeln och se på när du klipper gräset medan jag sitter på altanen och solar,
och veta att du finns där, jämt. I nöd och i lust tills döden skiljer oss åt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0