ffridanilsson

Visst är det jobbigt när man gång på gång blir påmind om någonting som man absolut inte vill minnas!? ..allt man ser, allt man hör, allt man gör, allt man känner..
Det jobbiga med det här behöver inte vara att man saknar någonting,
vilket det självklart annars kan betyda,
men i mitt fall betyder det bara att jag blir besviken, förbannad,
och ledsen för din skull.

Igår blev det hårfärgning (på mig), film, skitsnack och massa skratt. När jag vaknar märker jag att jag hade några övernattare (Johan o Caroline) som ville ha snålskjuts med mig på min väg till arbetet. Åkte därför lite tidigare vilket egentligen bara var rena vansinnet, eftersom jag kom till jobbet tidigare än vad jag brukar (!?). Och eftersom chefen fått för sig att ta igen alla nyklar så var det bara att stå utanför i regnet och vänta. Det har varit otroligt skönt att det regnat ändå. Luften blir frisk, och som jag sa till Erik idag; vem har dött av lite vatten? Nej, det var positivt idag, så snön tinar bort snart också. Ända nackdelen var att jag höll på att frysa ihjäl med mitt linne, t-shirt, tjocktröja och vinterjacka, medan Erik tog av sig till t-shirt. Jag har nog ganska lätt för att frysa har jag kommit fram till idag. En till sak som jag insett idag är hur otroligt hundrädd jag är för hundar som jag inte känner (gjorde ju inte precis saken bättre av att tanten säger; bäst du inte klappar han så mycket, man vet aldrig. Självklart slutar jag klappa medan hunden fortsätter klä av mig med ögonen och snosa mig från topp till tå. Tanten går in, Erik upp på taket och kvar står jag med hunden. Han börjar tokskälla och morra och mitt hjärta höll på att slå knut på sig själv. Jag fick självklart för mig att han var arg och skulle smaka på mig. Ska man ha hund, ska man ha pli på dom, rakt av). Och en sak som jag o min kompanjon inte förstår, är varför alla hundar dras till mig. Dom ska nosa och slicka på mig hela tiden, och jag står bara o väntar på att dom ska käka upp mig. Nä, nu är det kanske inte så farligt som det låter, men kommer det en stor främmande hund så klart jag tar ett steg tillbaka.
"Sista" dagen på kammaren var ledsam. Men som tur är kommer jag snart tillbaks dit, så grabbarna ska inte tro att dom blivit av med mig än! Bjöd på kanske dom godaste mjuk-kakorna som finns (hemmagjort), och alla sprang och tog mer o mer. Jag tror att dom tog slut ganska fort efter att jag brummade hem i bilen. Men det var ju somsagt det som var tanken, och klart man blir glad när det man gör uppskattas:)
Annars har jag inte gjort så mycket mer idag, än att jobba, packa, agerat chaufför.. och nu sitter jag självklart här. Konstigt hur man alltid hamnar vid datorn när man inte har någonting att göra.

Fick iallafall förklarat för mig vilken tur jag har, och vilken skitstövel han är/varit. Tur att det finns dom som är insatt och förstår, och självklart står på min sida. Det kallar jag en riktig vän.

Imorgon bär det av mot Rosersberg (anstalten). Ska bli trevligt att återse vissa ansikten måste jag medge. Vi får helt enkelt se vart det här slutat någonstans.

Nu ska jag slänga mig på sängen och lirka fram en god film.
..det hade ju inte suttit fel med popcorn heller, men jag har varit nog med onyttig idag tror jag. Haha, hela veckan om jag ska måsta erkänna. Men det är tack vare arbetskamraterna!

Jo. Jag gjorde J på jobbet en tjänst (vika tvätt, hänga tvätt, och slänga in en ny maskin). Som tack fick jag mig några stycken öl. Varför inte? Vad ska man säga.
Jag börjar bli en vuxen kvinna.