Emotions. But are they really mine?


Det är så fruktansvärt tråkigt när människor är oense, bråkar och helt enkelt är för olika på alla möjliga sätt och vis. Det är ännu värre när det är tårar inblandade!
Och även fast man själv inte är en del av allt så mår jag riktigt dåligt. Så dåligt att jag inte vill vara upp i dessa människor.
Allt skitsnack, och det tysta tvånget att måsta välja sida. Jag tänker inte välja någonting, och jag orkar inte höra på allt skitsnack om alla människor jag tycker om! Jag klarar det inte, det är för tufft!
Inland känns det som en bestraffning för att jag är som jag är gällande känslor.. Lägger på mig allt trots att jag egentligen inte har en susning om någonting. Och ibland känner jag mig stolt över den egenskapen hos mig själv. Joel brukar säga att det är en stor anledning till att han älskar mig så mycket! Och jag försöker vara stolt, trots att det i dom flesta fallen bara gör mig själv skada psykiskt.

Jag är så trött på vuxna människor som beter sig som tonåringar! Take a good look at yourself. Are you satisfied?

Nu ska jag försöka sudda ut alla bilder jag har i huvudet, överrösta alla röster av smutskastning, och motivera mig själv för en morgondag! Det gör jag genom att lägga mig i sängen bredvid en handsome man som luktar gott!
Puss och godnatt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0