någonting har förändrats


Nu tog jag beslutet att vara hemma från jobbet imorn då jag fortfarande har lite feber. Det är jobbigt detdär med att känna efter om man orkar med det eller inte. Just nu är jag rätt färdig och enda kroppsdelarna som jag har energi i just nu är fingrarna, därav skriver jag. Eftersom jag bara skulle jobbat 8-12 imorn och sedan resten av helgen, kändes det klokt att sjukanmäla mig imorn eftersom det kanske bara är en vilodag till som behövs vilket gör att jag orkar med att jobba helgen. Man vill ju inte ge sig in på någonting som bara gör en sämre, vilket skulle kunna ha hänt.

Fick precis reda på att golv-killarna har semester Juli ut, vilket känns lite bittert och snopet. Men det finns ingenting man kan göra åt saken, utan bara hålla tummarna på att det är jag som är inbokat först så fort dom kommer tillbaka.

Pratade med efterlängtade Emelie igår. Åh, vad det var fint att få höra din röst igen. Den är saknad. Hela du är saknad. Det är så härligt att prata med en människa som man inte pratat med på riktigt på flera flera år, och det känns ändå som att det var alldeles nyss vi pratade, eftersom samtalet bara flyter på som om ingenting annat har hänt. Det tar jag som ett tecken på äkta vänskap, när man bara fortsätter där man sist avslutade.

Det känns som om det är någonting som är annorlunda, någonting som har förändrats. Jag har fått upp ögonen och insett att det inte går att fortsätta i dessa gamla banor, utan att man måste ta näven ur röven för att få någonting gjort. Att man inte bara kan sitta och vänta på att lyckan kommer komma till en, utan att man får jobba för den. I denna mening menar jag mina vänner. Jag har inte haft tid att ägna ens en minut åt dom, därav har vi glidit ifrån varandra. Vilket är otroligt tråkigt, men det är väll lite så att bli vuxen antar jag. Man påbörjar ett helt annat liv med nya människor och nya förutsättningar, och den lilla tid man får över försöker man ägna åt att umgås med sin familj. Hur ska livet gå ihop när man får barn? Hur orkar alla föräldrar där ute? Är det dethär livet går ut på? Att jobba häcken av sig? ..jag och Emelie kom iallafall fram till igår att vi gärna jobbar 50%, fast med heltidslön såklart! ..den dagen..

Jag känner mig helt slut redan nu, nästan i början på mitt liv. Hur ska det då kännas om 2 år, 5 år, 10 år? Jag blir rädd bara av tanken. Men jag antar att det är lite som dom stora pojkarna säger, det blir vad man gör det till!

Kommentarer
Postat av: L

Ja exakt så är det! Man jobbar arshelt av sig, till vilken nytta? pengar som ändå rullar iväg utan att man fattat vart?



Själv försöker jag trycka in 1.familj, 2. intressen 3.vänner och den där jävla 4. Hushållet... Insett att heltidsjobb fungerar dåligt för lyckan. Hoppas du hittar din lösning, jag hejar på! :))

2012-07-20 @ 03:52:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0