Livet är inte lätt, inte heller rättvist


Strax är det dax att bege sig iväg mot jobbet. Det känns tugnt, trots att jag vet att det kommer gå av bara farten och innan jag vet ordet av så är jag hemma igen.
Jag fick en kommentar på inlägget jag skrev igårkväll som värmde, man skulle kunna säga att det gjorde min dag lite. Det dök upp ett leende på läpparna och jag såg en skymt av hopp.

Man påverkas så otroligt mycket av människor runt omkring varesig man vill det eller inte. Och ibland märker man inte av det medans man andra gånger inser vad det är som håller på att hända och i rättans tid kan stoppa det. Man blir vissa gånger blind och vill inte se. Man behöver inte många i sitt liv för att vara lycklig, och det är en sak som jag insett iallafall. Det handlar inte om antalet, utan vikten.
Det går som i vågor hela tiden. Ena sekunden känner jag att det känns som vanligt, sen den andra sekunden får jag svårt att andas och se pågrund av alla tårar som kommer. Jag önskar att det kunde vara lätt (vem gör inte det). Men kan det inte för en gångs skulle vara lite enkelt, för just nu orkar jag inte ta tag i någonting. Jag orkar inte fundera, jag orkar inte!! Vill bara lägga mig i sängen och sova och hoppas på att allt är löst och som vanligt när jag vaknar upp. Men dessa 23 år som jag levt har fått mig att inse att det inte fungerar så. Livet är inte lätt, inte heller rättvist.
Men det är väll kanske det som det handlar om.

Bara under tiden som jag skrivit det här inlägget har det gått upp och ner kanske 5 gånger. Jag hoppas att dom fina på jobbet kan få mig på andra tankar.
Det är härligt när det dyker upp nya människor i ens liv som man direkt känner sig trygg tillsammans med. Det är så skönt att inse att man inte är ensam om att tänka på det sättet, eller tycka på det viset. Det är bra, otroligt fint.

Nu orkar jag inte skriva mer, för innan jag började skriva mådde jag helt hyffsat och nu har jag grävt ner mig i den där gropen igen. Skylla mig själv? Lite kanske. Men jag måste röra om i mitt psyke för att få bukt med allt.

Vi hörs kanske snart igen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0