ffridanilsson

Livet leker just nu, håll med mig?

Dagen började som så många andra med fil och müsli. Väl på skolan blev det mycket prat om säkerhets- och takanordningar. Intressant, ja. Efter lunch var det dax för oss att testa på själva yrket lite mer.
Vi skulle klättre upp i ett skorsten.
Som var 18 meter högt.
Nu kanske det inte är alla som vet, men ja, jag är höjdrädd. Kanske inte såhär fasligt rädd som man kanske kan vara men jag har respekt för höjden. Och det ska man ha!
Men det var inte det som det handlade om idag, utan det var mer styrkan. Det var så otroligt jobbigt, och jag skulle ljuga när jag säger att jag är den ända som kommer ha träningsvärk imorgon.
Iallafall. Innan jag skulle sticka upp min kropp i det långa röret så var jag kaxig, oja! Eller kanske inte kaxig.. rätt ord är nog taggad!
Iallafall (igen).. Innan vi började så sa Tommy att det var några som inte klättrat upp alls och att det var vissa som ville ha med Tommy där bak. Jag kände ganska direkt att jag skulle göra detta själv. Jag började att klättra upp, när jag kommit hälften så kollar jag upp, ser himlen och inser hur jävla långt det är kvar tills jag kommer upp. Jag vänder mig om, halvskriker att jag kommer ner igen, och kommer ganska snabbt fram till att även om jag klarar mig dit upp på min styrka så kommer jag inte orka klättre ner. Min tanke var att ramla ner.
Jag klättrar ner och säger att dethär yrket inte är något för mig.. Går ut, tar lite luft och inser att det absolut inte handlade om höjdrädslan den här gången, utan att det mer handlade om hur stark och uthållig man var.
Jag går tillbaka och säger att jag vill försöka igen. Jag ville helt enkelt inte svika mig själv. Detta skulle gå, med min vilja och styrka eller inte. Sant och rätt. Frida klev upp på stegen igen.
Dom sa: "Ska du inte göra detta en annan dag då? Jag menar du har redan varit halvvägs upp och tröttat ut dig själv?"
Jag tror det var det som verkligen gjorde att jag ville försöka igen.
För er som inte förstår.. Och jag talar inte bara för mig själv eftersom jag är otränad(!?) utan eftersom det verkligen var bland det jobbigaste jag har varit med om.
Hack i häl efter JanneBoy klättrade jag. Med overall, hjälm och munskydd klättrade jag med stängda ögon hela vägen upp tills jag hör: "Nu är du snart framme!"
Felet jag gjorde första gången (enligt mig själv) var att jag drog mig upp med mina armar, klättrade med dom på dom små pinnarna som man sätter fötterna på.. när jag sen insåg andra gången att det var mycket behändigare att glida med händerna upp längst med sidorna på stegen (fästningen).
Väl uppe, anfådd som få (nej, som alla andra) sätter jag mig ner, orkar (läs: törs) inte ställa mig upp för att se ut över området.. Dels därför att jag är höjdrädd och dels därför att jag någon gång faktiskt ville komma ner därifrån(!?).
Satt och pustade i sisådär 1-2 minuter med JanneBoy tills jag kände att det var dax att klättre ner. Likaså där blundade jag bara därför att jag inte skulle kunna se hur långt det var kvar. När man inser hur långt det är kvar blir man på något konstigt vis tröttare och orkar mindre. Därför är det lika bra att bara köra på. Jag hör: "Bara 5 meter kvar nu!" (Jag kollar ner och inser att det absolut inte är 5 meter utan närmare 10, men blir glad när folk bara säger saker för att göra mig lugn).
Väl nere är jag ganska stolt över mig själv att jag trots allt klarade av allt.. Och ja, jag inser att ni som läser detta kanske tycker att jag verkar vara den vekaste i hela världen. Men tro mig, även den vältränaste skulle bli svettig av detta. Nog om det..

Innan den här lektionen spelade vi lite boll. Jag fann en fotboll och började självklart att jonglera med den. Gud vad jag saknar fotbollen! Niklas joinar mig och han föreslår att vi kör GRIS (enligt hans regler). Visst tänker jag och börjar. Jag säger bara utklassning! Spelade in en film när han går kring mig och ser ut som en gris och låter som en gris kring mig. Man kan ju alltid hoppas att jag lägger upp den här!

När vår grupp (1) slutade så var klockan mer än vad den borde. Jag erbjuder mig att skjutsa ner resten av dom till pendeln så snäll som jag är. Fyller bilen och brummar neråt.
Resten av dagen har spenderats i köket, köksbordet eller biljard/pingisbordet. Det har varit en otroligt trevlig kväll och jag måste tacka alla inblandade!

Efter två öl och en halv vinflaska så känner jag att det var dax att dra sig till rummet innan kvällen skulle göra lite som den själv ville. Men återigen, Tack!

Nu ska jag borsta mina gaddar och slå på inget mindre än The big bang theory.. eller How i met your mother. Jag kan helt enkelt inte bestämma mig.

Efter igår så känner jag att jag behöver sömn. Jag stannade nog lite väl länge framför datorn igårkväll, för att klinga och klura på den nya låt!:)

Kvällen är kommen, och vi hörs förhoppningsvis imorgon igen!:)
Pussis!