ffridanilsson

antingen är det meningen att jag ska dö, eller leva.
jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det.

påväg från indal med min älskade bambam, (trodde jag).
efter kävstabron kommer det en lång uppförsbacke,
och bambam bara drar iväg..
min bil är en herbie, skämt osido i all oro.
bilen bara gasar utan att jag gör det..
kände med fötterna om mattan höll pedalen nere, men intedå.
kom ju ikapp bilen framför mig,
försökte bromsa, men den var helt stum, helt låst..
bilen framför ska svänga höger så jag tvingas väja ut
mitt i vägen med förhoppning att ingen kommer från det hållet.
jag ringer pappa o skriker o skakar.. aldrig haft sån panik.
visste inte vad jag skulle göra..
jag lyckas iallafall på nått vis stanna väl uppe från backen..
och bambam låter som bara den.. jag stänger av den..
ville bara kliva ur bilen o gå därifrån.
lämna den så nån annan kunnat få ta den.
jag o bambam var nog inte så tajt som jag trodde..

nä, men seriöst.
jag har aldrig haft sån panik,
aldrig kännt mig så hjälplös.
och det läskigaste av allt var ju att bilen bara drog,
i uppförsbacke, utan att jag gjorde nått!

nu ska jag andas o låta hjärtat lugna ner sig..
sen lånar jag nog pappas bil om jag ska iväg.

ska ta mig en varm dusch.. inte spara på vatten precis,