ffridanilsson

Sanning.

För vissa människor verkar inte sanningen vara det bästa alternativet.
I det här läget kan det tyckas vara en bra sak att vara ärlig. Självklart finns det dom som tycker mindre om det. Jag är hemskt ledsen för allting, men jag kan inte ljuga, inte när det handlar om nånting som jag verkligen vet om hur det känns. Att veta hur man gå av och an, utan att få veta någonting, att bara få höra: nej, men det är ingenting, du behöver inte oroa dig. Att verkligen tro det bästa om en person, att tro på alla ord som sägs. Misstankarna kryper tätt inpå och man börjar fundera på om man verkligen har alla hästar hemma. Det värsta av allt är väll kanske att man egentligen aldrig får ett ärlig svar. Så känner jag iallafall. Men efter ett tag ger man upp, man orkar inte försöka längre. Man försöker gå vidare på egen hand helt enkelt.
Jag vet med mig själv nu att jag egentligen inte gjort något fel. Nu såhär i efterhand kan man konstatera att jag nog gjorde det ända rätta. Förr eller senare skulle dethär ha hänt, tro det eller ej.

Ett samtal ikväll som gjorde mig både ledsen och glad. Ledsen för att man tror det bästa om människor, och fortsätter att misslyckas med sin person-läsning. Glad därför att det fortfarande finns människor som är värd att lyssna på. Människor med tankar och känslor som är bortom allt.
Glad över att det finns dom som vet vem det är man ska vara arg på i dessa lägen.
Förvånad på båda punkterna? Ja.

För dom som har varit med om att sin partner varit otrogen kan detta faktiskt vara väldigt svårt.. till en början. Men har det hänt, mer än en gång, så börjar man sakta men säkert inse vem det är fel på. Vem det är man ska vara arg på.
Och tro mig, det underlättar.

Om man påbörjar ett liv tillsammans, byggt av kärlek, tillit och ärlighet. Man vill gärna tro att allt är på riktigt.
Att livet som påbörjas faktiskt är uppbyggt av dom saker som man värderar högst.
Vissa gånger kan det kännas som om man lever i en dröm, allt är för bra för att vara sant. Men det är oftast aldrig så. Utan det finns alltid någonting som man "förvånas" över.

Jag är hemskt ledsen för allt, och jag hoppas att allt kan gå tillväga på rätt sätt. I dessa lägen kan man inte göra annat än att rannsaka sig själv, att fundera på hur man själv skulle velat ha det. Och när man är färdig med det, agera. Jag vet iallafall att jag gjorde som jag önskat att någon annan hade gjort för min skull. Och det gjorde mig helt enkelt för ärlig, inte bara mot dig, utan också mot mig själv.
Det finns ingen anledningen att fortsätta ljuga, eller att fortsätta överhuvudtaget. Att saker och ting upptäcks i tid, ska man förmodligen vara glad för. Och det är klart, misstag är till för att begås, men hur många är det meningen att man ska göra? Ibland behöver man faktiskt lite hjälp på traven, även om det handlar om en främmande människa.
Vi är trots allt ganska lika.

Jag kände bara att jag var tvungen att skriva av mig en liten skvätt. Jag var dyng-trött kring 21-22, men som ni märker var det någonting som höll mig vaken lite längre. Jag är dock inte trött än, och kommer nog ligga att grubbla en liten stund till. Men.. Jag är ärlig mot mig själv. Och det är väll precis så, som man brukar säga; ärlighet varar längst.


Godnatt, och sov så gott!